Spretigt, yvigt – och roligt!
Läs intervjun med Ingela Dahlin från Timrå. Hon är passionerad i naturen och engagerad i Storöringens fiskeklubb. (Ur Cirkeln nr 2 2021)
Min passion: Naturupplevelsen
Namn: Ingela Dahlin
Ålder: 62
Bor: Hus i Söråker i Timrå kommun.
Familj: Sambo, fyra barn, fem barnbarn, häst och katt.
Gör: Anställd som verksamhetsansvarig och projektledare i Storöringens fiskeklubb – Framtidens förening.
Läser: Om mord. Det låter hemskt men jag gillar kriminalare.
Lyssnar på: Pop, gärna Celine Dion.
Förebild: Madeleine Albright. En person jag känner tilltro till.
Vilken är din passion?
Naturupplevelsen är den absolut största.
Vad gör du?
För tretton år sedan startade jag Storöringens fiskeklubb – Framtidens förening med några kompisar. Jag har varit en ideell människa sedan jag föddes.
Vad gör ni i föreningen?
Vi har tre inriktningar, sportfiske, natur och idrott. Det smarta är att vi samarbetar med tolv andra föreningar, som vi involverar utifrån vad människor vill göra. Det gäller att tänka utanför boxen. Jag har ordnat dikttävlingar i sportfiskeklubbar, och nu har vi öppnat upp våtmarker på en golfbana så att gäddor kan föröka sig. Det är fiske, teater, fågelutflykter, miljörockrevy, padel, golf, casting och mycket mer. Spretigt och yvigt men roligt!
Får ni med er ungdomar?
Oj, oj, vi får med oss mängder. Jag lägger ut en aktivitet och vips är det fullbokat.
Och ledare, hur engagerar du dem?
Genom att vara positiv och låta alla göra det de är intresserade av. Jag har min bild hur det ska vara, men det gäller att låta människor ta eget ansvar. Inte styra för mycket!
Dina drivkrafter?
Jag mår bäst när jag får andra att må bra. Jag har inga blygsamheter och ett stort kontaktnät. På något konstigt sätt får jag människor med mig.
Vad beror det på?
Ja, säg det. Kanske för att jag låter folk komma till tals, ser dem i ögonen och lyssnar. Det är folkbildning för mig. Folkbildning som en väg in i människors själar.
Hur kopplar du av själv?
Vi åker till fjällen och fiskar varje sommar. Jag går ifrån gubbarna och är helt för mig själv. De här dagarna behövs för att samla energi som jag sedan delar med mig av till andra. Jag är social, men inte dygnet runt. När jag kommer hem vill jag sätta på mig pyjamasen och måla tavlor.