• Language

    Use Google Translate to view the web site in another language.

Gå till Studiefrämjandet.se

Möt Nicolas Lunabba - frontfigur i Helamalmö

Gängkriminalitet, skjutningar och parallellsamhällen. Debattens vågor går höga. Nicolas Lunabba snackar inte bara, utan har i flera år befunnit sig i händelsernas centrum, som frontfigur i Helamalmö. (Ur Cirkeln nr 2 2022)

Nicolas menar att många unga män i socialt utsatta områden lever i existentiellt mörker. Våld och död är en del av deras vardag. Det omgivande samhället har abdikerat. Nicolas Lunabba anser att motkraften är att vara närvarande som vuxen, erbjuda alternativa sammanhang och att bekämpa fattigdomen. Nyligen kom hans debutbok Blir du ledsen om jag dör?

Intervjun med Nicolas Lunnaba går i flygande fläng. Från lunch med potatissallad och lax via ett Nordeakontor, till att landa på ett fik mitt i Malmö med en Americano triple shot.

Sommaren har varit märklig, säger han. Han har läst in sin bok som ljudbok och har fått veta att han ska promoveras till hedersdoktor vid Malmö universitet för sitt arbete med barn och unga. Semestern är lugnet före stormen. Medan han laddar för en intensiv höst hittar han på aktiviteter med döttrarna, 3 och 5 år.

– Det där med semester är en definitionsfråga. Men jag ser till att ha kvalitetstid med mina barn varje dag och göra riktiga saker med dem. Inte bara gå till nån vanlig lekpark. Utan till Folkets Park, stranden eller umgås med vänner.

Basket med mera

Nicolas Lunabba är verksamhetsansvarig för organisationen Helamalmö som startade 2004. Från början ett socialt projekt där elitspelare i basketklubben Malbas skulle ut i skolorna i utsatta områden i Malmö och träna basket med barnen. Syftet var brottsförebyggande och integrerande. Men det utvecklades till något större.

– Vi kände snabbt att det inte gick att bara kasta boll med barn och unga när den sociala infrastrukturen i ett område var skev. Det handlade om deras levnadsvillkor och vi tog reda på vad de boende saknade och behövde, även de vuxna. Målet var att bygga en social infrastruktur med egna mötesplatser, egna utbildningar och att inrätta vårdinstanser. Det lyckades vi med. När det kommunala bostadsbolaget MKB gjorde en mätning i området Nydala efter ett år hade den upplevda tryggheten ökat med åtta procent.

I dag är Helamalmö i Nydala föreningens största mötesplats med 17 rum, skola, eget bibliotek och aktiviteter för unga, föräldrar och seniorer. På morgnarna kommer familjer dit för att äta frukost, på dagtid nyttjar skolorna lokalerna och mellan klockan 15 och 20 är det aktiviteter för unga, 10-19 år. Verksamheten finansieras av kommunen, företag, stiftelser, medlemsavgifter och kioskförsäljning.

– Jag har blivit frontfiguren, även om alla jobbar lika hårt. Anette som går upp i ottan varje morgon och gör frukost till hundra personer får inga priser och erkännanden. Men alla utmärkelser jag får är Helamalmös.

Glädje och sorg

Nicolas arbete är socialt krävande och ibland utmattande. Han behöver vara tillgänglig och närvarande för att kunna hantera människors glädje, sorg och ilska, i en miljö där skjutningar och mord förekommer. Dessutom är han en flitig debattör. Som motvikt stänger Nicolas in sig och skriver ett par timmar varje dag, det har han gjort i 15 år. En extremt privat syssla, menar han, som hjälper honom att tänka.

– Att mitt skrivande varit privat tror jag har med min klassbakgrund att göra. Skrivande var en borgerlig syssla för den som inte behövde tänkta på att få mat på bordet. Numera ser jag det som en skyldighet att skriva om både sociala och politiska frågor, med den erfarenhet jag har från mitt arbete och mitt liv.

Svenneblatte

Nicolas kallar sig själv svenneblatte utan rötter. Han är född i en liten stad i Katalonien, med finsk mamma, spansk pappa och uppvuxen i Lund. Han talar varken finska eller spanska. Pappan flyttade tillbaka till Spanien när Nicolas var fyra år. När han var nio åkte mamma, han och brorsan dit för att träffa pappa.

– Det blev ett intetsägande möte. Jag hade kanske en förhoppning att han skulle återuppstå i mitt liv. Så blev det inte. Min mamma dog i cancer när jag var 19 år, jag har ett avtrubbat och osentimentalt förhållande till begreppet familj. De människor jag bryr mig om och har nära, de är min familj. Sen är jag besatt av mina ungar. Ibland när jag tittar på dem slås jag av hur extremt vackert liv de har.

Under uppväxten var basketen viktig för Nicolas. Där kanaliserade han sin oro, men basketen var också det enda han hade. Spelade han bra blev han glad och uppåt, spelade han dåligt var han nedstämd i flera dagar.

– Jag var halvproffs och hade två stipendier på gång i USA, men när vi började vara ute i skolorna med barnen genom Helamalmö kände jag starkt att det var exakt det jag ville göra. Jag hade hittat min plats.

Saknar politisk udd

Helamalmös tro är att samverkan är grunden till ett hållbart samhälle. De har krokat arm med ett fyrtiotal aktörer, däribland ett studieförbund, en lokal folkhögskola och med Malmö universitet som ger deras kurs i social mobilisering. På en direkt fråga om just studieförbunden skulle kunna göra en större insats i samhället svarar han:

– Studieförbunden, precis som hela civilsamhället, behöver ”återradikaliseras”. Det är livsfarligt för demokratin att den politiska udden är borta från civilsamhället. Vårt lands relativa jämlikhet och demokratiseringen bygger på folkrörelsernas oberoende, kritik av makten och ansvarsutkrävande.

Samhället skiktas

Nicolas får ofta frågan varför unga män i utsatta områden är så våldsamma att de skjuter varandra. Han brukar svara att han inte är någon kriminolog. Ändå har han tankar om detta.

– När vi tillåter att samhället skiktas i två, där vi inte känner igen varandra, skapas konflikter och en grogrund för slitning. Lyckas vi få till jämlika och hållbara samhällen som är en del av de globala målen i Agenda 2030 skulle det se annorlunda ut.

Han menar att Sverige på många sätt är ett fantastiskt land, där möjligheterna för de flesta är närmast oändliga. Men för dem som lever i fattigdom i segregerade områden är det inte så. Och diskussionen om barns, ungas och föräldrars ansvar haltar, tycker han.

– Ansvaret läggs på enskilda individer och ses inte som strukturella problem. Det är för enkelt att skylla på föräldrar när ungarna hittar på skit, eller att det är svartskallar som ligger bakom Sveriges påstådda förfall. Det tar bort fokus från dem med verklig politisk och ekonomisk makt, de med det största ansvaret.

Unga i fängelse

Nicolas menar att debatten om hårdare tag som lösning på ökat våld bland unga går åt fel håll.

– Det är oetiskt, oansvarigt och kontraproduktivt att sätta barn under 18 år i fängelse. Repressiva åtgärder är bara ytterligare ett sätt att putta ifrån oss dem som är avvikande. Vi måste omfamna dem, dra dem till oss. Det destruktiva kan inte vara det enda sammanhanget, vi har ett vuxenansvar att erbjuda något annat.

Nicolas Lunnabas sommarprat i radion förra året var ett utdrag ur hans debutbok. Det handlade om tre killar i Malmö som levde i ett område där det inte är givet att man överlever sin tjugoårsdag. Killar som kom till basketträningen med kort stubin, stor oro och lätt hamnade i konflikt. Genom att alltid finnas där och fånga upp dem lyckades Nicolas få deras förtroende. En av dem, Elijah, flyttade hem till honom och blev kvar i två år. I dag är Elijah basketproffs i USA. För de andra två killarna gick det väldigt illa.

Fakta: Helamalmö

  • Helamalmö är en ideell förening med ungefär 4 500 medlemmar och 250 anställda ledare och instruktörer.
  • Helamalmö arbetar dels praktiskt med att förbättra levnadsförhållandena i utsatta områden, dels opinionsbildande med att belysa orättvisor och missförhållanden.
  • Utöver mötesplatsen på Nydala driver Helamalmö ett tjugotal projekt och föreningsverksamheter runtom i Malmö.

Nicolas associerar

  • Kunskap – Makt
  • Basketboll – Kliar i fingrarna
  • Trygghet – Har insett att det är ett extremt vackert ord. Då har man det bra. Trygghet är frihet.
  • Klassklyfta – Ilska

Ur Cirkeln nr 2 2022.

  • Text: Gerd Eriksson
  • Senast ändrad: 1 september 2022