Cirkelledaren och lusten

”Jag ser mig inte som en ledare för gruppen, det är titeln på ett papper.”
”Deltagarna förväntar sig att jag ska förklara så att de förstår och se till att vi kommer framåt.”

Röster från två av Sveriges tusentals cirkelledare. Citaten speglar ett ledarskap som inte är helt lätt att ringa in. Att leda en studiecirkel är kanske ett av de mer diffusa ledaruppdrag som finns. Säkert ligger det i själva studiecirkelns väsen. När en grupp möts frivilligt, då är det i hög grad gruppens deltagare som själva avgör vad för slags ledarskap de behöver. Cirkelledaren saknar också den formella makt som andra ledare har – på jobbet eller i skolan.

De 275 000 studiecirklar som genomförs varje år följer knappast någon enhetlig mall. Lite förenklat kan man ändå dela in dem i två huvudkategorier, som vi kan kalla kamratcirkar och kunskapscirklar.

Gruppen har ansvar

Kamratcirkeln utmärks av en grupp som på eget initiativ bestämmer sig för att lära sig något tillsammans. Ofta känner deltagarna varandra sedan tidigare. Här förväntar sig sällan deltagarna att ledaren ska stå för all kunskap och styrning. Det är gruppens gemensamma ansvar. Studieförbundens musikcirklar är de vanligaste kamratcirklarna. Drygt 20 procent av all cirkelverksamhet som genomförs i Sverige består av musikcirklar.

”Ett rockband som repar är så nära studiecirkelns grundidé man kan komma, där talar vi verkligen om kamratgruppen som valt sitt ämne”. Uttalandet kommer från Bengt Göransson, kulturminister under 1980-talet och fortfarande en skarp röst i samhällsdebatten. Det är knappast rockmusiken han uppskattar mest, utan studiecirkeln som självbestämmande grupp för lärande och gemenskap, i skarp kontrast till strukturerade och styrda utbildningar och andra ”skollika” situationer.

Ledarskapet i kamratcirklarna kopplas ibland enbart till att sköta administration och kontakter med studieförbundet. Hans Jonsson, som arbetar med utbildning på Studiefrämjandet i Värmland, menar att detta förekommer, men att ledarskapet i kamratcirklar betyder mer än så:
– Det varierar så klart, men även ledare i kamratcirklarna står för struktur och att föra gruppen mot målet.

Hans Jonsson har kontakt med kamratcirklar i jakt och här är deltagarna inställda på att ta jägarexamen. Ledaren är ofta den som tar initiativ till studierna, och samlar ett gäng intresserade omkring sig.
– Kanske är det annorlunda i rockcirklarna. Ofta pågår de en längre tid och här är det snarare grupprocesserna än ledarskapet som är det viktiga.

Det ligger säkert något i det. För i många kamratcirklar är det formella ledarskapet ganska vagt. Gruppen bestämmer gemensamt. Behovet av en tydlig ledare är inte så stort. En röst från en deltagare i Studiefrämjandets musikcirklar speglar hur det kan se ut:
– I vårt band fanns definitivt en ledare och det var naturligt att han tog hand om det praktiska, men annars hade alla lika mycket att säga till om.

Andra förväntningar

Kunskapscirkeln är den andra typen. Hit hör de cirklar som annonseras ut på studieförbundens webbplatser och i kurskataloger. De marknadsförs sällan som studiecirklar utan som ”kurs” eller ”utbildning”. Här är förväntningarna på ledaren annorlunda. Ofta har deltagarna betalat en avgift och vill möta en ledare som är bra på sitt ämne och kan förmedla kunskapen. Det kan handla om att lära sig ett språk, ett datorprogram eller ett hantverk. Många studieförbund använder sina kunniga ledare som ett säljargument i kursverksamheten.

Det här betyder inte att kunskapscirkeln behöver vara lika styrd och lärarledd som i skolan. De flesta studieförbund betonar på sina webbplatser vikten av att deltagarna får vara med och planera studierna. I praktiken är det inte alltid enkelt. Många vill ha kunskapen serverad. Här är ledarens utmaning är att få deltagarna att vara med och påverka.

En del av de cirklar som annonseras ut till allmänheten har arvoderade cirkelledare. Hans Jonsson menar att det gör det lättare att ställa krav.
– De måste inse att en viktig del av cirkelledarskapet är att få gruppen att fungera, och deltagarna att ta ett aktivt ansvar för planeringen.

Det går inte någon skarp gräns mellan kamratcirklar och kunskapscirklar. De är snarare ytterligheter i ett brett spektrum, där de flesta hamnar någonstans mitt emellan.

Omsorgen förenar

Om nu ledarskapet i cirklar är så mångfacetterat, vad är det som förenar? I boken Cirkelledares beprövade erfarenheter, som bygger på intervjuer med cirkelledare, framstår ”omsorgen om gruppen” som en gemensam nämnare. Det ska vara god stämning i cirkeln. En av ledarna uttrycker det enkelt men tydligt: ”Deltagarna ska vara snälla och trevliga mot varandra”. Att det här är en betydelsefull faktor bekräftas av de undersökningar som görs bland cirkeldeltagare. Den sociala gemenskapen är ett viktigt skäl till att folk deltar i studiecirklar.

Men varje grupp består av individer, och ambitionen att både se till gruppens och till de enskilda deltagarnas behov kan orsaka spänningar, vilket många cirkelledare kan berätta om. När deltagarna drar åt olika håll sätts förmågan på prov, oavsett vilken roll ledaren har. Det kan ibland fungera alldeles utmärkt:

”I vårt band är det vår trummis, vår basist eller ena gitarristen som kommer med idéer. Sedan är vi alla fem inblandade i att få ut det mesta av det hela… Om någon har förslag är det ingen som känner sig trampad på tårna.”

Men det finns också risker:

”Om man känner att det finns några brister i gruppen bör man kunna ta tag i det… Om det blir konflikter och så. Men jag vet inte hur man praktiskt skulle gå till väga.”

För att få till en bra stämning i gruppen och hantera konflikter, är kunskap i gruppdynamik en klar fördel. Gruppdynamik handlar om att förstå de processer som sker i en grupp. Man kan beskriva det som ett pussel, där pusselbitarna är gruppens deltagare. För ledaren gäller det att få bitarna att bilda en helhet, gruppens identitet. Många ledare menar att detta är ett spännande pusslande. Att förstå vad som händer i gruppen – medvetet eller omedvetet, uttalat eller i det tysta – och utifrån det hitta sätt att styra gruppen åt rätt håll.

Vad krävs?

”Vad måste jag kunna?” Det är en naturlig fråga för den som funderar på att bli cirkelledare.

Förmågan att skapa god stämning i gruppen är central, men även annat har betydelse. Som att kunna stödja deltagarnas lärande. En del lär bäst när de lyssnar, några genom att läsa och andra när de gör saker praktiskt. Det är en fördel om alla får chans att möta ”sitt inlärningssätt” i cirkeln. Att väva in övningar, upplevelser och praktiska moment är vanligt.
– Det är alltid bra om en cirkelledare kan erbjuda olika sätt att lära. Även i kamratcirkeln är det bra att fundera över hur man lär sig, och att det kan variera mellan deltagarna i gruppen, säger Ulrika Vesterlund, ansvarig för cirkelledarutveckling i Studiefrämjandet
Östergötland.

Samtal och diskussioner mellan deltagarna ingår i nästan alla studiecirklar. Ibland har cirkelledaren rollen av samtalsledare. Många har sina egna trix för att få samtalen att flyta, så att ingen lämnas utanför, och ingen tar över hela föreställningen.
– Lyhördhet är viktigt. Som ledare måste du ha vilja och förmåga att se alla i gruppen. Ibland gäller det att du tonar ner dig själv och ger utrymme för andra, säger Hans Jonsson.

Kunskap om själva ämnet då? Självklart är det nödvändigt. Det gäller främst i kunskapscirklarna, och särskilt på nybörjarnivå, där själva poängen är att deltagarna ska introduceras i ett nytt ämne. I kompiscirklarna däremot, är det sällan deltagarna förväntar sig att ledaren ska sitta inne med all kunskap. Och oavsett vad det är för cirkel du leder – om du inte kan svaret på en fråga är det ofta bättre att erkänna det öppet, i stället för att låstas att du vet och kanske bli avslöjad.

Utbildning finns…

Alla studieförbund har egna cirkelledarutbildningar. I Studiefrämjandet kallas de för ledarutveckling och består av tre steg. Att cirkelledarna ska gå dessa utbildningar är inget krav, men ett erbjudande som många nappar på – och är nöjda med.

Hans Jonsson har arbetat med ledarutveckling sedan 1997 och tycker att nivån på både utbildningen och deltagarna har höjts sedan dess.
– Förr kunde det vara ett sätt att åka och festa, nu ser man sällan några rödögda, halvsovande deltagare på morgonen dag två, säger han.

Grupputveckling

I kamratcirklarna önskar många att hela gruppen ska få delta i ledarutvecklingen. Kanske blir ”grupputveckling” framtidens modell. Det förekommer redan i ledarutvecklingen för musikgrupper, där hela band deltar.

Det som ledarutvecklingens deltagare uppskattar mest är mötet med andra cirkelledare. Att utbyta idéer, erfarenheter och kanske ett och annat tips om hur man hanterar besvärliga deltagare…

Och även en ledare för ledarutveckling kan lära nytt.
– Jag smittas av cirkelledarnas entusiasm – och går alltid hem med ny kunskap i min egen ryggsäck, säger Ulrika Vesterlund.

Cirkelledares beprövade erfarenheter av Martin Lundberg & Staffan Larsson är utgiven av Bildningsförbundet Östergötland.

Ur Cirkeln nr 1 2013.