Hej

Vi har placerat cookies på din digitala enhet för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats. Om du vill veta mer kan du läsa om cookies här.

  • Language

    Use Google Translate to view the web site in another language.

Gå till Studiefrämjandet.se

Möt Bodil Jönsson

”Utan tvivel är man inte klok”. Hon bär Tage Danielssons berömda citat nära hjärtat, tryckt på en sliten t-tröja. Att tänka och tvivla i stället för att tvärsäkert påstå, det har blivit ett signum för fysikern och författaren Bodil Jönsson. Genom sina böcker har hon slagit följe med andra som vill tänka om livet. (Ur Cirkeln nr 4 2017)

Namn: Bodil Jönsson.
Ålder: 75.
Bor: I hus utanför Lund.
Familj: Sambo, tre barn och fem barnbarn, alla i Skåne.
Musik: Jag komponerar spotifylistor när jag ska skriva. Det kan bli precis vad som helst, senast var det Billie Holiday. Lyssnar gärna på svenska visor.
Läser just nu: Jag läser om Bertrand Russels memoarer. Han var matematisk filosof och fredsrörelsens skarpaste hjärna. Han skriver att tre saker gjort hans liv värt att leva. Lidelser kallar han dem. Den första är längtan efter kärlek, inte kärlek alltså utan längtan efter kärlek. Den andra är sökandet efter kunskap. Den tredje är den outhärdliga medkänslan med människor som har det svårt.
Favorit: Tage Danielsson. ”Vad skulle Tage ha sagt om detta?”, frågar jag ofta. Han ler och svarar aldrig, men jag har nytta av hans existens inom mig. Jag har fått många priser, men det som slår alla är Tage Danielsson-priset som jag fick 2016.

Bodil Jönsson av en aldrig sinande nyfikenhet – och en kärlek till det prövande, förtroendefulla samtalet. ”Vi behöver skratta snällt åt oss själva och åt varandra”, säger hon.

De syns redan i blicken. Nyfiken och vänlig, på samma gång skarp och fast. Alla människor funderar, men Bodil Jönsson verkar göra det med en intensitet som nästan går att ta på. Hon har ägnat förmiddagen åt den stundande vintern. Svept in trädgårdsmöbler och suckat lite inför mörkret som väntar.
– Men här i Skåne lättar det igen i februari.

Vi hittar ett bord på Mormors bageri, ett stenkast från Lunds centralstation. Bodil har just ätit risgrynsgröt, så det blir en slät kopp kaffe med mjölk. Bodil Jönsson blev först känd hos allmänheten för sin medverkan i teveprogrammet Fråga Lund. Det riktigt stora genombrottet kom med boken Tio tankar om tid i slutet av nittiotalet. Boken landade mitt i en stressad tidsanda, när alla pratade utbrändhet. Därefter har det blivit ett tjugotal böcker, sommarprat i radion och mängder av föreläsningar.

Under större delen av yrkeslivet var Lunds Universitet Bodils hemmaplan. Hon disputerade i fysik 1972. Rehabilitering av personer med funktionsnedsättning var under många år ett special- område, och 1999 utnämndes hon till professor i rehabiliteringsteknik.

1. Om tankar

Bodil Jönsson är ingen högljudd debattör, söker perspektiv snarare än polemik, gråskalans nyanser hellre än det svart-vita. Och just vid tanken startar vårt samtal. För Bodil älskar att tänka, särskilt nya spännande tankar.
– Jag är billig i drift, jag kan bli hög på en tanke, säger hon och småler.

Många av hennes böcker har ordet tankar i titeln. I Tio tankar om arbete menar hon att många av oss tänker på jobbet även när vi inte är där, och att det är ett skäl till att vi uppfattar att arbetet helt dominerar våra liv. Men det gäller inte för alla, våra tankar är högst individuella.
– Du kan aldrig veta vad en annan människa tänker. Jag brukar säga att tankarna går i planskilda korsningar. Det är egentligen konstigare att två människor kan förstå varandra, än att vi då och då missförstår varandra.

Tankarna förändras också i tid och rum.
– När jag som fysiker tittar på blixten ser jag en urladdning av elektroner. Våra förfäder tänkte sig att det var Tor som var ute och red med sin hammare.

2. Om barndom – då och nu

Bodil Jönsson föddes 1942 och växte upp på den halländska landsbygden. ”Gud ser dig”, sade man då, som ett förmanande mantra till barnen.
– Vi skulle uppföra oss som folk, det var ordning och reda som gällde.

Denna tyglade fyrtiotalistgeneration skulle ett par decennier senare revoltera och spränga gränserna. Fortfarande, numera pensionärer, betraktas de som självständiga och starka.
– Vi har minsann inte släppt taget ännu.

Nu för tiden är det tvärt om, och lite bakvänt, menar Bodil.
– I dag älskar vi varje barn för deras särart. ”Ingen har så små gulliga tånaglar som just mitt barn”, säger hon med ett sarkastiskt stänk i rösten.

Smällarna kommer i tonåren. Helt plötsligt upptäcker ungdomarna att de faktiskt inte är bäst på allt. Att under barndomen bli buren på guldbricka, lockas till fortsatta studier, för att sedan i det tidiga vuxenlivet möta en bister verklighet med konkurrens och arbetslöshet – det kan bli en chockartad upplevelse.
– Mer hjärtlöst än så kan man inte behandla en hel generation. Vi fick i stället anpassa oss, och barn är bra på att anpassa sig. Men vi lärde oss också att välta murar och bli något av egen kraft.

3. Om arbete

– Egentligen var det en bok jag inte ville skriva, säger Bodil om Tio tankar om arbete, som kom för drygt ett år sedan.

Om något är kontroversiellt i vår tid är det just synen på arbete. Arbetslinje, utanförskap, låglönejobb, pensionsålder… här rör vi oss på minerad mark.
– Jag vill ju helst vara ifred och undviker medvetet att provocera fram konflikter.

Utgångspunkten i boken är, som så ofta för Bodil, den tekniska utvecklingen. Robotiseringen accelererar och kommer att göra jobben färre. Den stora frågan blir då hur vi ska organisera arbetet framöver. I boken lyfter hon till och med frågan om medborgarlön, ett rött skynke för många.
– Jag förstår att Andersson säger: ”Mina skattepengar ska inte gå som medborgarlön till Pettersson som ligger hemma på soffan”. Men vi måste ändå våga prata om frågan.

Bodil har svårt att förstå fixeringen vid arbetstid. Det är ju resultatet av arbetat som vi är beredda att betala för, inte den tid som lagts ner på att nå resultatet. Men fortfarande finns starka normer och regelsystem kring arbetstid.

Hon efterlyser ett sansat samtal om arbetets roll, nu och i framtiden.
– Om vi bara kunde vara lite mer generösa och avslappnade i synen på arbete. Det är konstigt, i vår era av individualitet är arbetet det enda som är inristat i sten.

4. Om fritid

Begreppet fritid tangerar diskussionen om arbete. Bodil menar, liksom många andra, att fritiden är ett arv från industrialismen, den fas som vi nu är på väg att lämna.
– Före industrialismen fanns inte fritiden. Då bodde vi på landet och brukade jorden. Man skilde inte tiden från livet, utan tiden var något som fanns i livet.

Fritid förknippas med avkoppling, men det stämmer inte alltid.
– Jag har sett människor stressa sönder sig av för mycket fritid. Vissa behöver den rytm i tillvaron som oftare finns i arbetet än i den fria tiden.

Aktiv fritid har blivit en norm, med följden att familjer fyller helgerna med allehanda aktiviteter, och är helt utmattade på söndagen.
– Kanske de hade blivit lyckligare av att gå hemma i pyjamas?

Här anar Bodil att en förändring är på gång. Att göra just ingenting är mer accepterat nu än för några år sedan.
– ”Ingenting” har börjat bli ett braord.

Uttrycket ”jag har inte tid” får Bodil att skratta till.
– Visst, det är ett talesätt, men egentligen finns inte ”inte ha tid”. Vi människor har den tid vi har. Det är inte tiden man har ont om, utan man har ont för att man inte kan göra allt. Det borde inte vara en belastning utan en enorm frihet. Det här är en existentiell fråga. Vi kan inte alltid hantera den oerhörda frihetens möjligheter.

Bodil föreslår en övning:
– Tänk att tiden kommer till mig i stället för att den springer ifrån mig. Det är stor skillnad. Kommer tiden till mig känns det tryggt. Tiden, en rörelse som bara kommer.

5. Om samtal och reflektion

Bodil Jönsson vägrar konsekvent att ställa upp i debattpaneler och ge sekundintervjuer i teve.
– Det är fullständigt meningslöst, Debatt i stället för samtal, det funkar inte heller. Världen är aldrig svart-vit, utan gråmelerad.

Själv odlar hon sina reflektioner och tanketrådar i olika mappar på datorn. En av dem heter ”Den västerländska civilisationens fall”.
– Som tioåring läste jag om Romarrikets fall. Det tog ju några hundra år. Jag minns att jag undrade om människorna som levde då märkte att de levde under Romarrikets fall. För ett halvår sedan kom tanken till mig: Lever vi nu i den västerländska civilisationens fall?

Trump, migration, klimat, synen på demokrati (”Trump är ju faktiskt vald demokratiskt”) är allehanda iakttagelser som kanske hittar sin väg till Bodils mapp.
– För en sådan som jag är det intressant att blanda stort och smått i en sådan mapp. Om ett år eller två kanske jag kan se några sammanhang...

Bodil har två hektiska veckor framför sig. Hur har hon det då själv med balansen i tillvaron?
– Det är ju min sak att se till att jag har balans. Och jag har lärt mig säga nej.

Det som fick henne att säga ja till Cirkeln var ” den stora kärleken till folkhögskolor, studiecirklar och de organisationer som jag inbillar mig håller kunskapens värde högt”.
– Men visst, tiden är också min akilleshäl. Mycket av det jag skrivit, handlar ju om att hitta ett sätt för mig själv att hålla balansen. Jag tänker på när jag var trettio. Jag hade tre barn och hade just disputerat. Då borde jag gått in i väggen, men den var inte uppfunnen på den tiden.

SKRIVET AV BODIL

Ett tjugotal böcker har det blivit genom åren. Mest känd är Tio tankar om tid (Brombergs), Förra året kom Tio tankar om arbete (Brombergs) och senast. Vad är tid – och 100 andra jätteviktiga frågor (Bokförlaget Langenskiöld) är Bodil Jönssons senaste bok, där varje ”jätteviktig” fråga får ett kort och ett lite längre svar.

Ur Cirkeln nr 4 2017.

  • Text: Thomas Östlund
  • Senast ändrad: 31 augusti 2020