• Language

    Use Google Translate to view the web site in another language.

Gå till Studiefrämjandet.se

Erik Amnå - bekymrad professor

Demokratin tillbakapressad, ojämlikheten ökar, tilliten minskar. Och studieförbunden är utsatta för ett medialt frontalangrepp. Erik Amnå är bekymrad. Men uppgiven, nej knappast. Under ett långt liv har han engagerat sig i samhällsfrågor – både som professor i statsvetenskap och i civilsamhället. (Ur Cirkeln nr 2 2021)

Erik Amnå har klarat av sin dagliga promenad på Kungsholmen i Stockholm. Härnäst väntar ett webbseminarium med Equmeniakyrkan på temat socialt ansvar. Senare på kvällen ska han avtackas efter tre år som ordförande i bostadsrättsföreningen. Fulltecknade dagar, verkar det som.

– Ja, det kan man säga. Jag är tacksam över att kunna välja fritt mellan spännande och viktiga uppdrag, och ändå få tid över för barn och barnbarn.

Erik Amnå disputerade 1981 i statskunskap i Uppsala. År 2007 utnämndes han till professor vid Örebro universitet. En googling visar över sjuttio titlar – böcker, artiklar, rapporter, utredningar – med Erik Amnå som upphovsman. Han har haft utredningsuppdrag om allt från demokratins framtid till muthärvan i Göteborgs stad. Nu medverkar han i ett forskningsprojekt om ungas politiska deltagande. Nyligen kom boken Samhällsorientering – För en hållbar integration som han skrivit tillsammans med Mikael Stigendal.
En synnerligen aktiv sjuttioåring med andra ord.

Stormat rejält

Den senaste tiden har det stormat rejält kring studieförbunden. Anklagelser om fusk och fiffel har fått många att höja på ögonbrynen och undra vad som egentligen pågår.

Erik Amnå har varit ordförande i studieförbundet Bilda, och gjort flera utredningar om folkbildningen. Han har så klart följt debatten. Som den reflekterande forskarsjäl han är, blir det både ”å ena sidan” och ”å andra sidan”.

– Under lång tid har studieförbunden levt i ett slags radioskugga. Alla har älskat dem, men få har granskat dem. Så plötsligt förändras detta och studieförbunden är tagna på sängen.

Han tycker det är bra att studieförbunden tvingas skärpa till sig.

– Fusk och lättsinne med statsbidrag förekommer. Dålig hantering av statliga medel måste komma fram i ljuset.

Överdrifter

Men så kommer ett ”å andra sidan”:

– Kritiken har fått helt makalösa proportioner, med dåligt empiriskt underlag. Att utmåla studieförbunden som en skojarbransch full av fifflare är en våldsam överdrift. Tyvärr hjälper det inte vad man säger, i en starkt polariserad debatt finns inget utrymme för nyanser.

Det muslimska studieförbundet Ibn Rushd har särskilt hamnat i skottgluggen. För några år sedan fick Erik Amnå i uppdrag att granska dem och 2019 kom rapporten När tilliten prövas.

– Vi gav både ris och ros och Ibn Rushd tog till sig av vår kritisk, säger han.

Nu har anklagelserna tagit fart igen, med debattören Magnus Ranstorp i spetsen. Ibn Rushd beskylls för att stödja terrorism och utbilda islamister. Erik Amnå menar att det inte stämmer och att anklagelserna ingår i en, som han säger, ”antimuslimsk och islamofobisk dramaturgi”.

– Ranstorp och kompani går på hörsägen, det räcker tydligen för att få tillträde till Dagens Nyheters debattsida.

Följden har blivit att kommunpolitiker dragit öronen åt sig och strypt anslagen till Ibn Rushd. Erik Amnå förstår politikernas rädsla, men anser att besluten är felaktiga. Han är också skarpt kritisk till studieförbundens undfallenhet.

– De har varit sena och slöa med att stå upp till försvar för Ibn Rushd. Det är oerhört missklädsamt att svika sitt minsta syskon.

Systemfel

Redan för tio år sedan, när Erik Amnå ledde den statliga Folkbildningsutredningen, pekade han på riskerna med att bidragen till studieförbunden fördelas utifrån mängden studietimmar, och inte beaktar verksamhetens kvalitet och effekter. I rapporten Folkbildningens samhällsvärden talas om ”lättförtjänta timmar”, ”marknadsorienterad volymjakt” och ”enklare målgrupper”. Kritiken är fortfarande giltig, menar Erik Amnå.

– Det finns systemfel i bidragssystemet som snabbt behöver rättas till.
Jakten på volymer gör att studieförbundens högstämda retorik om att vara världsförbättrare ekar ihåligt.

– De borde sluta med de stora orden och i stället på ett trovärdigt sätt visa att de gör skillnad, gärna med tabeller och siffror. Vad tillför vi lokalsamhället som inga andra gör? Vilka människor når vi som inga andra når?

Allvarligt läge

I många år har Erik Amnå forskat och funderat över tillståndet för demokratin. Nu är läget allvarligt, menar han. I allt fler länder utnämner de som har makten sig själva till uttolkare av den sanna ”folkviljan”. Inga blodiga statskupper, utan en stillsam avveckling av fundamentala delar i demokratin.

– Populisterna vill att all makt ska ligga i den politiske ledarens händer. Forskning, rättsväsende, förvaltning och medier, allt vill de styra med järnhand. Maktdelning, pluralism och frihet ska bort.

Insikten om demokratins sårbarhet är inte ny för Erik Amnå. Ändå är han förvånad över kraften och snabbheten i förändringen.

– Demokratin har en betydligt svagare förankring än vad vi trott och hoppats. Hundra år efter demokratins genombrott är det uppenbart att den inte är säkrad, inte heller här i Sverige.

Ökade klyftor

Förklaringen till utvecklingen är komplex. Erik Amnå lyfter fram två aspekter, båda med koppling till ökade klyftor i samhället.

Den första gäller ojämlikheten. De ekonomiska, sociala och kulturella klyftorna ökar, och här har Sverige tätplatsen bland OECD-länderna. Ökade klyftor är en grogrund för splittring och spänningar. Tilliten i samhället försvagas. Sverigedemokraternas framgångar är en följd av denna utveckling, tror Erik Amnå.

– I vår nya bok skriver vi att populismen inte i första hand är främlingsfientlig, utan ett tecken på att människor inte känner sig delaktiga längre, att ”ingen lyssnar på oss”.

Den andra aspekten handlar om de politiska partiernas kris.

– Partierna har förlorat sin folkrörelsekaraktär. Medlemmarna står inte längre för idéerna, det gör politiska eliter, tankesmedjor och konsulter. Det försvagar demokratin. När jag möter studieförbunden brukar jag säga att de ska försörja vår representativa demokrati med nya talanger. Då brukar de titta lite tyst på varandra.

Alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna tillhör ett studieförbund. På frågan om även de ska välkomnas in i studieförbundsfamiljen tvekar Erik Amnå och svarar lite kryptiskt:

– Jag tycker inte att det är självklart att säga nej.

Han tillägger sedan:

– Om folkbildningen ska stå för öppna samtal, med vilken rätt utesluter man då ett parti som samlar en femtedel av väljarna? Studieförbunden borde bjuda in människor som tycker att 08-or, vargkramare och feminister gör livet surt för dem. Det skulle vara ett fantastiskt folkbildningsprojekt.

Samtalet är nyckeln

Vårt samtal slutar där det startade, med folkbildningens roll och betydelse.

– Studieförbundens paradgren borde vara jämlikhet. Folkbildningen ska främst finnas till för dem som står längst från arbetsmarknaden, har lägst utbildning och sämst folkhälsa.

Respektfulla samtal och gemensam reflektion är folkbildningens nyckel till framgång, och här spelar ämnet för cirklarna mindre roll. Mötet är det viktiga.

– Om vi människor vill lösa våra konflikter fredligt, måste vi lära oss samtala. Denna förmåga måste odlas, utvecklas och försvaras i varje samhälle.

Tror då Erik Amnå fortfarande på studieförbunden? Frågan möts av några sekunders tystnad följt av en suck.

– Ja, det är klart att jag gör det. I den bästa av världar öppnar den kris de nu går igenom för mer självkritiska, kreativa och offensiva studieförbund.

Erik Amnå

Ålder: 70
Bor: Lägenhet på Kungsholmen i Stockholm.
Familj: Hustru, tre utflugna barn och åtta barnbarn.
Gör: Samhällsengagerad professor emeritus.
Fritid: Fiskar, odlar och njuter i fritidshuset på Nordkoster. Vinterbadar.
Förebild: Många! I det här sammanhanget Bengt Göransson som var kulturminister på 1980-talet. En förträfflig samtalspartner och inspiratör.
Musik: Opera, Carmen är favorit. Tittar också på Så mycket bättre, gärna med Lisa Nilsson.

Tre sommarboktips från Erik Amnå

  • Neapelsviten. En serie med fyra romaner av Elina Ferrante. ”Fantastiska böcker.”
  • Demokrati – en liten bok om en stor sak av Sofia Näsström. ”Bra och lättläst fackbok.”
  • Samhällsorientering – För en hållbar integration av Erik Amnå och Mikael Stigendal. ”Min egen nya bok vill jag så klart rekommendera.”

Erik Amnå associerar

Afrika: Nelson Mandela
Jesus: Förebild, tröstare och hopp
Sommar: Salta bad på Nordkoster
Poesi: Bibeln och Tomas Tranströmer
Älgjakt: Älgfilé
Donald Trump: Symptom på ett allvarligt samhällstillstånd

Ur Cirkeln nr 2 2021.

  • Text: Thomas Östlund
  • Senast ändrad: 15 juni 2021