Hej

Vi har placerat cookies på din digitala enhet för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats. Om du vill veta mer kan du läsa om cookies här.

  • Language

    Use Google Translate to view the web site in another language.

Gå till Studiefrämjandet.se

Hiphop med PrinceDahli

Musik, pod, mode och film. PrinceDahli från Kristianstad har mycket på gång – hela tiden. Det mesta utgår från hiphopen och glädjen i att skapa tillsammans. (Ur Cirkeln nr 3 2018)

En efter en dyker killarna upp på parkeringsplatsen. Vi rör oss in i huset, som en gång tillhört Kristianstads nu nedlagda regemente A3. Vidare ner i källaren och in i det rum som gruppen kring PrinceDahli håller på att göra till sitt.

– Vi är som ett litet skapande kollektiv, säger frontfiguren Dalibor Raic, 23, och tillägger med ett leende: ”Det är jag som är artisten PrinceDahli”.

Tim Lucic, 22 och Sebastian Malmgren Åström, 20 är också här, medan Christoffer Persson, gruppens fjärde medlem, inte kunde komma i dag.

Dalibor ”upptäckte” hiphoppen som tolvåring. När alla i klassen skulle ta med en låt som de gillade valde han 50 Cents In da Club. Förutom spelningar och skivsläpp (senast singeln Why Would I? på Spotify) är gruppen kring PrinceDahli involverad i flera olika kreativa projekt.

Podcasten Det vi glömde säga produceras varannan vecka med en halvtimme mixat prat och musik. Ett annat spår är modeskapandet. Under namnet Limit skapar gruppen egna scenkläder, än så länge på demostadiet men utveckling pågår, även på detta område.

Konstant kontakt

När killarna beskriver sitt arbetssätt är det fråga om ett konstant skapande med bollande av idéer och infall. Beats, texter och tankar skickas hela tiden mellan gruppmedlemmarna.

– Jag och Dalibor hörs på telefon minst två gånger varje dag. Vi har en gruppchatt och träffas hemma hos varandra, säger Tim.

Alla tre går igång rejält när de ska beskriva glädjen i det de gör tillsammans.

– Det låter kanske klyschigt men vi har hittat varandra i gruppen.

– Vi är bra vänner med ett gemensamt mål.

– Drivna åt samma håll liksom…

Sebastian försöker sammanfatta känslan som kan uppstå i skapandet:

– Vi är paralyserade av musik. Det är så exalterande när man gör något fett.

Tryggheten i gruppen ger utrymme för ärlighet. Dalibor förklarar:

– När jag frågar polare vad de tycker om en låt jag skrivit svarar många ”jag tycker den är bra”. Jag hatar det svaret. Frågar jag Sebastian lyssnar han på riktigt och ger konstruktiv kritik.

– Hela projektet är ju vår gemensamma grej. Alla flikar in med sina tankar. Det är kul att bolla med varandra på det sättet, menar Sebastian.

Och i grunden finns en stark tillit till varandra.

– Jag kan bli så självkritisk att jag börjar sova dåligt. Då är det bra att ha vänner. Vi lyfter varandra, säger Dalibor.

Hiphoppens gemenskap

Numera går det inte att prata om hiphop som en smal genre. Det som föddes i åttiotalets New York har växt till en bred kulturyttring med förgreningar över hela världen.

Texten är viktig i hiphoppen. Det samhällskritiska inslagen är tydliga, och genren förknippas ofta med förort och utanförskap.

– Vi kan inte skriva om orten, för vi kommer inte därifrån. Det är klart att jag blir upprörd av orättvisor och i podden kan vi ha åsikter åt olika håll. Men vi utgår från oss själva och vill i första hand underhålla, framhåller Tim.

– Det är mest personliga tankar och händelser som jag reflekterar i mina texter, säger Dalibor.

Cirkeln ger utrymme

Den nya lokalen blir en perfekt bas för skapandet. De ses här flera gånger i veckan och ser fram emot att få komma i ordning med utrustning och inredning. Studiecirkelformen är perfekt och innebär en viss stadga i projekten, samtidigt som den, med Tims ord, ”ger oss utrymme att göra vår sak”.

– Det är Studiefrämjandet som gör vårt kreativa skapande möjligt, konstaterar Dalibor.

Och just detta – det kreativa skapandet – verkar spela huvudrollen i livet för Tim, Dalibor och Sebastian. Tim jobbar på bibliotek, Dalibor som personlig assistent och Sebastian på ett boende för personer med funktionsnedsättning. Givande jobb, men några yrkesmässiga karriärplaner finns inte, i alla fall inte just nu.

– Det man vill är att lyckas med musiken, säger Tim.

Senare i kväll ska de umgås och snacka idéer. De hoppar över Sweden Rock Festival, som pågår några mil från Kristianstad just denna dag.

– Jag vill inte vara på en festival, jag vill spela på festival, säger Dalibor.

 

Släpp in det nya!

Den dag jag blir ett filter som inte släpper in ny musik i folkbildningen, då ska jag väck. Det säger Hans Skoglund på Studiefrämjandet i Kristianstad. För honom är det självklart att stödja en grupp som PrinceDahli.

En av kasernbyggnaderna på det nedlagda regementet A3 förvandlas nu till nya aktivitetslokaler för Studiefrämjandet. Här finns plats för allt från inomhusträning av hundar till replokaler för musikband.

– Vi tog hela kåken i besittning och här kan man spela dygnet runt.

För Hans Skoglund själv är det mest rock och country som gäller, men i takt med att hiphop och andra nya musikgenrer växer fram gäller det att bredda sig. I dagsläget har Hans kontakt med ett femtontal hiphopgrupper. De vill ha stöd på olika sätt och Hans finns där som coach och bollplank, särskilt för de unga som är nyfikna men inte riktigt vet hur de ska komma igång.

– Det blev en stor aha-upplevelse för mig att se hur de jobbar. Samarbetet i hiphoppen är större än i många andra grupper. Deltagarna utvecklas och lär av varandra hela tiden.

Hans tycker att det är en stor förmån att få arbeta med det som han är intresserad av. Att själv bredda och förnya sig ingår i jobbet.

– Vi måste tänka nytt om vi vill hänga med.

Folkbildning + hiphop = Sant?

Hiphop och folkbildning hör ihop. Det menar forskaren Johan Söderman som i hiphoppen ser uppenbara paralleller till folkrörelsernas framväxt i Sverige och kampen för allas rätt till bildning. Nu inser också studieförbunden hiphoppens möjligheter. Fast det har tagit tid, och mer finns att göra.

Namn: Johan Söderman, 48. 
Bor: Göteborg 
Gör: Forskare vid institutionen för barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet. Docent i musikpedagogik vid Lunds universitet. Disputerade 2007 med avhandlingen ”Rap(p) i käften”. Ledamot i styrelsen för Folkbildningsrådet. 
Tips till dig som aldrig lyssnat på hiphop: The Message med Grandmaster Flash and the Furious Five. Det är oldschool från 1982. Den berättar om hur det är att bo och leva i Bronx i New York på åttiotalet. 
Egen hiphopfavorit: Eminem, en extremt duktig rappare. Jag är starkt imponerad av hans texter och musik.

Hur väcktes ditt intresse för hiphop?

För tjugo år sedan var jag lärare. Helt plötsligt fick en massa killar med invandrarbakgrund ett starkt intresse för skrivande och för svenska språket. Då insåg jag kraften i hiphoppen.

Vad är speciellt med hiphop?

Jag brukar beskriva den som både individualistisk och kollektiv, både lokal och global.

Hiphopkulturens individualism speglar vår tid, med stark egoboost. Du hittar samtidigt många kollektiva processer i hiphoppen, även om samarbetet sällan har den fasta form som i en traditionell rockgrupp. Texterna speglar ofta en lokal verklighet. Samtidigt finns det globala perspektivet där hiphoppare världen över relaterar till en gemensam historia, där marginaliserade minoriteter tar makten över sitt eget liv, och vill förändra samhället.

Hur kopplar du hiphop till folkbildning?

Jag var i Bronx i New York 2004 och där pratades om kunskap som hiphoppens femte element, vid sidan om rapp, DJ, breakdance och graffiti. Det bara klickade till i mig! Det här är ju folkbildning, tänkte jag. I det tidiga 1900-talet var folkbildning en väg för alla som stängdes ute från det formella skolsystemet. Precis så är det med hiphoppen i dagens förorter. Kopplingen till studieförbunden är därför solklar.

Vilken relation har de svenska studieförbunden till hiphoppen?

Nu finns flera bra satsningar. ABF har en Hiphop-buss som de kör omkring i landet. Studiefrämjandets workshops med Femtastic är också ett bra exempel. Utvecklingen går åt rätt håll, men det finns mycket mer att göra.

Finns det några hinder?

Egentligen inte. Men det är klart att reglerna för studiecirklar passar bra för den klassiska rockgruppen som träffas i replokalen. Det fungerar inte riktigt på samma sätt inom hiphop. Men det finns skrivande, dans, musikskapande, research, arrangörskap... allt detta fungerar utmärkt i studiecirklar. Hiphoppen är kontroversiell och kan provocera, men det är egentligen inte heller ett hinder. Även jag kan bli provocerad av texterna, men det får man stå ut med. Min uppfattning är att konsten ska vara fri.

Ditt råd till studieförbund som vill närma sig hiphopkulturen.

Hitta eldsjälar och bygg nätverk! Klassisk uppsökande verksamhet alltså. Låt det sedan växa i frihet utifrån ungdomarnas behov.

Vad kan studieförbunden betyda för unga hiphoppare?

Massor! Det viktigaste är nog att nå alla nyfikna nybörjare som inte själva har några ingångar i hiphopkulturen, särskilt på mindre orter. Sedan har ju studieförbunden en stark musikalisk infrastruktur med utrustning, lokaler och möjligheter att uppträda.

Hip hop-fakta

• Hiphop är både en musikstil och en levnadskultur, med rötter i 1970-talets Bronx, New York. Afrika Bambatta räknas som den tidigaste förgrundsfiguren. 

• 1980- och 1990-talen räknas som hiphoppens stora år. Vissa menar att hiphoppen under 2000-talet blivit allt mer kommersialiserad och politiskt urvattnad. Men hiphoppen lever kvar som en stark kulturyttring, med ständigt nya artister och lyssnare.

• Hiphopkulturen består av fyra olika element:

– Rap betyder att en MC (master of ceremony) rappar, alltså prat-sjunger i takt till musiken. Själva ordet ”rap” är ganska nytt, men vissa forskare menar att man ”rappade” redan i antikens Grekland.

– DJ står för ”Discjockey”, den som har hand om skivspelarna. Hen sköter musiken som rapparen ska rappa till. Ett ”beat” är den takt som man rappar till, allt från handklappning till komplicerade rytmer. Beats kan man skapa själv, eller klippa in delar från andra låtar.

– Breakdance är en dansstil med olika moves, som kan jämföras med danssteg. Olika stilar finns, som toprocks, powermoves och freeza.

– Graffiti är en kostform som varit en del av hiphopkulturen sedan början på 1970-talet. Nyskapande konst menar vissa, skadegörelse anser andra. Åsikterna skiftar och graffitin är en kontroversiell företeelse än i dag.

Läs mer om Studiefrämjandets musikverksamhet!

Ur Cirkeln nr 3 2018.

  • Text: Thomas Östlund
  • Senast ändrad: 2 juli 2020