Gå till Studiefrämjandet.se

Tre folkbildare tänker till

Vad betyder det att arbeta i ett studieförbund idag? Vad ska vara fast och vad behöver förändras i studieförbunden? Cirkeln träffade tre folkbildare i Studiefrämjandet, alla i trettioårsåldern, för att lyssna på deras spaningar om samtiden, framtiden och om studieförbundens roll i samhället.


Om bildning

Litteraturen om bildning och folkbildning skulle kunna fylla ett helt bibliotek. Vad betyder dessa begrepp för Anton, Felicia och Isis?

Anton: Begreppet bildning kan vara hur brett som helst. Jag pratar sällan om bildning och folkbildning. Det är en del av ett internt språkbruk som jag tycker är svårt att använda utåt, gentemot deltagarna.

Felicia: För mig är den viktiga frågan inte vad, utan hur du lär dig något. Mitt uppdrag handlar om att bidra till att människor möts. Det är i mötena bildning sker, och magin för den delen. Informationsinhämtning på egen hand hemma vid en skärm tappar reflektion och samtal. Att inte utmanas av andra tror jag bidrar till polarisering i samhället.

Isis: Jag kan ibland använda ordet bildning i kontrast till utbildning. Som ett alternativt sätt till kunskap. Processen är själva grejen, och det hela bygger på lust. Målet kan vara viktigt, men vad du kommer att lära dig i en grupp går inte att veta på förhand.

Anton: Jag resonerar som ni. Kunskapen byggs inte i informationsinhämtningen, utan uppstår i samtal med andra. För mig är det kärnan i folkbildningen, om vi ändå ska använda det ordet. Genom att möta andra motverkar vi också utvecklingen där individer och algoritmer jobbar hårt för att du hela tiden matas med det som bekräftar de uppfattningar du redan har.

Isis: En stor uppgift för oss idag är att skapa forum och platser där folk kan mötas, och göra dem tillgängliga för alla. Jag tänker också på det höga tempot i dagens samhälle, som leder till mycket stress. Jag tror vi kan skapa sammanhang där människor får utrymme att stanna upp och fundera.

Möten mellan olikheter

”Möten mellan olikheter” är något som studieförbunden länge eftersträvat. Att de ska vara arenor där olika perspektiv och erfarenheter kan brytas mot varandra. Men vill vi inte ofta umgås med människor som tycker lika och har liknande intressen som oss själva?

Anton: Ja, varför ska man umgås med folk som tycker olika? Man kan dra frågan till sin spets och fråga sig när vi som individer utvecklas mest. Det är sällan när allt bara flyter på och du får medhåll. Du utvecklas som mest när du möter motstånd och ifrågasättanden.

Felicia: Det är klart att man vill hänga med sin flock, och det är inget fel i det. Här hämtar många sin kraft, energi och inspiration. Men vi utmanas också, hur homogent det än må vara, när vi möts och delar något med varandra. Som folkbildare kan vi även verka som små marionetter för att få till oväntade vänskaper och möten mellan olika grupper. Det är väl kanske här den bästa magin sker!

Anton: Vi ska så klart inte sätta folk i obekväma rum. Våra ledares uppgift är att skapa en trygg och respektfull stämning.

Ny roll för studieförbunden

För studieförbunden har de senare åren inneburit stora förändringar. Statsbidragen har sjunkit drastiskt och ett nytt bidragssystem har införts, som mer betonar kvalitet än mängden verksamhet som genomförs. Förändringarna väcker många tankar hos Isis, Anton och Felicia.

Isis: Vi har de pengar vi har och då gäller det att göra något bra av det. Vi kan inte gå omkring och säga till folk att tycka synd om oss. För mig är det mest väsentliga att möta människor och grupper, lyssna på dem och försöka möta deras behov.

Anton: Till skillnad från många andra har vi i studieförbunden fördelen att kunna agera snabbt på spaningar, utvecklingstendenser och behov i samhället. Trots mindre pengar har vi stora möjligheter. Tar vi vara på dem i tillräckligt stor utsträckning? Det låter jag vara osagt.

Felicia: Det gäller för oss att vara samhällsrelevanta, att utgå från de behov som finns. Att verka för och med de människor vi möter. I Skellefteå startade vi ett community som heter Women Welcome, med luncher varje tisdag för att sammanföra lokala kvinnor i Skellefteå med nyinflyttade. Idag är vi 1 800 i nätverket. Det är ett exempel.

Anton: Vi i studieförbunden ska vara en aktiv samhällskraft, inte en passiv bakgrundsfigur. Vi ska bjuda in, arrangera och aktivera. Jag tycker vi ägnar på tok för mycket tid åt att förklara för andra varför folkbildning är så viktigt. I stället borde vi själva försöka förstå vad som är viktigt i samhället just nu, och hur vi kan göra skillnad där. Vi ska förhålla oss till omvärlden, inte tvärtom. Det gäller också vår syn på föreningar. Jag tror vi hamnar fel om vi enbart riktar in oss på föreningar. Föreningsformen var livsviktig för hundra år sedan, men det är inte på samma sätt idag. Nu organiserar sig människor i hubbar, communities och forum. Där ska vi också finnas.

Isis: Allt administrativt jobb med att bilda förening kan stjäla lusten. Visst ska vi stötta föreningar, men också grupper som vill göra något utan att starta en förening.

Svårfångade effekter

Vad betyder studieförbunden för enskilda människor – och för samhällsutvecklingen i stort? De som ger bidrag förväntar sig i allmänhet att få veta vilka effekterna blir. Så är det också för studieförbunden.

Isis: Det här med effekter är svårt. Alla små mänskliga möten och samtal som sker i en studiecirkel. Vi själva vet vad det betyder för deltagarna, men hur mäter man effekterna på samhällsnivå?

Felicia: Det jag landar i när jag tänker på effekter av det vi gör är ordet tillit. Att det vi gör tillsammans också stärker tilliten till varandra, ömheten till vår planet och på så sätt också stärker demokratin.

Anton: Vi gör mindre verksamhet nu än tidigare, men jag tror inte mängden timmar är det som får omvärlden att förstå vad vi gör för skillnad i samhället. Jag tror vi behöver andra sätt att visa det vi gör, till exempel när vi når nya målgrupper och finns i utsatta områden.

Felicia: Vi måste visa skattebetalarna att vi är samhällsrelevanta. Kan vi inte förstå vår roll, göra skillnad i samhället och visa det, då finns det ingen vits med studieförbund.

Om framtiden

Isis, Anton och Felicia pratar mycket om att studieförbunden måste vara i takt med tiden. Vilken är då deras spaning på samtiden, framtiden – och studieförbundens roll?

Isis: Nu blir jag ideologisk, men för mig handlar vår uppgift som studieförbund ytterst om att alla människor ska kunna leva ett bra liv och få sina rättigheter tillgodosedda.

Anton: Jag ser mycket individualism och att många lever i sina egna små bubblor. Tyvärr också en del uppgivenhet bland yngre. ”Jag älskar livet och ser fram emot morgondagen”, säger många, men om den långsiktiga framtiden säger de: ”Nej, det är kört”.

Felicia: Ibland, när jag drabbas av uppgivenhet så gäller det att omge sig men odystra utsikter. Studiefrämjandet säger ”ge kraft att påverka din egen livssituation”. Det brukar jag ta på allvar och försöka skapa positiva, spännande rum för mig själv och andra. En bubbla av hopp och kärlek. 

Anton Adler, 35, Göteborg

Porträttbild. Foto: Privat ”Vi i studieförbunden ska vara en aktiv samhällskraft, inte en passiv bakgrundsfigur.”

Gör på jobbet: Samordnar arbete med kurser och projekt i Studiefrämjandet Väst.
Gör på fritiden: Klurar och bygger i vår snickarbod, håller på i trädgården eller står i köket.
Bor: På en gammal gård utanför Göteborg.
Familj: Hustrun Inga-Lisa och katterna Kafka, Ossian och Snoddas.
Läser helst: Matlagningsmagasin och reklam­blad från Jula eller Bauhaus.
Lyssnar på: Jazziga spellistor eller ambient­musik med elektroniska ljudlandskap.
Förebild: Monsieur Gustave H., huvudkaraktär i filmen The Grand Budapest Hotel.
Tre ord som fångar folkbildning: Nyfikenhet, samtal, föränderlig.

Felicia Selin, 30, Skellefteå

Porträttbild. Foto: Privat ”Vi måste visa skattebetalarna att vi är samhällsrelevanta.”

Gör på jobbet: Jobbar. Min bas är Studiefrämjandets kulturhus Hubben i Skellefteå.
Gör på fritiden: Repar, skriver och spelar musik med mitt band. Nattar andras barn, anstränger mig, tänder många ljus.
Bor: I min lilla 1:a i stan, Skellefteå.
Familj: Mamma, pappa, lillebror och vännerna.
Läser helst: Böcker med lent omslag, Slakthus 5 av Kurt Vonnegut är en sådan.
Lyssnar på: Electric wizard och DIIV.
Förebild: Margot Wallström, för sin tydlighet och sitt mod.
Tre ord som fångar folkbildning: Klokare ihop ju!

Isis Wikén, 32, Malmö

Porträttbild. Foto: Privat ”Vad du kommer att lära dig i en grupp går inte att veta på förhand.”

Gör på jobbet: Just nu tjänstledig, annars jobbar jag med kultur och spelkultur på Studiefrämjandet.
Gör på fritiden: Hänger med mina kompisar, badar, spelar spel, tar del av kultur.
Bor: Malmö.
Familj: Min tjej, två systrar och en mamma.
Läser helst: Just nu femte delen av Knausgårds Morgonstjärnaserie.
Lyssnar på: Poddar, radio, väldigt blandad musik.
Förebild: Lyssnade på Cecilia Uddén förra veckan och blev väldigt inspirerad.
Tre ord som fångar folkbildning: Engagemang, lust, demokrati.

Ur Cirkeln nr 2 2025.

  • Text: Thomas Östlund
  • Senast ändrad: 27 november 2025