Ledare: Vilka frukter vill vi plocka?
Läs ledaren i Cirkeln nr 1 2026 från Studiefrämjandets förbundsordförande Anna Håkansson.
”Plocka de lägst hängande frukterna.” Du har säkert hört uttrycket. Det har så klart sina poänger. Att vara effektiv och inte slösa kraft i onödan låter väl bra. Men vad händer med alla frukter som finns lite längre upp i trädet och kanske skyms av lövverket? Ska vi strunta i dem?
Du som är cirkelledare har säkert mött deltagare, där du kan ana att deras blotta närvaro är ett stort steg. Att möta dessa osäkra personer med värme, och lotsa dem fram till en trygg medverkan i gruppen, är en konst som jag tror att de flesta cirkelledare behärskar. Det är en av folkbildningens kännetecken att alla ska känna sig välkomna och delaktiga.
I ett lite större perspektiv gäller det för oss som idéburet studieförbund att fundera över åt vilket håll vi riktar våra resurser och kreativa kraft. I våra strategiska mål står det att vi ska ”nå dem som av egen kraft inte hittar till oss”. Det är värt att stanna till en stund vid dessa ord. Vad betyder de i praktiken? För mig handlar det aldrig om att tvinga någon, inte heller att med en ovanifrån-attityd ”hjälpa” svaga grupper.
Däremot ska vi aktivt söka upp, lyssna till och bjuda in människor utanför vårt eget synfält. Det är något annat än att enbart plocka de lägst hängande frukterna. Alla inser att det krävs resurser och prioriteringar för att nå fram till dessa frukter, för att nå vårt mål. När våra medarbetare pratar om ett ”fält-baserat arbetssätt” är det just detta som menas.
Folkbildning är i grunden en idé om att frigöra den kraft alla människor bär på. För en del är kraften av olika skäl dold eller stukad. Jag tror att de flesta av er som verkar i Studiefrämjandet vet att mötet med folkbildningen för en del människor inneburit en vändpunkt i livet. Att ny kraft har frigjorts. Då kan det vara mödan värt att se också de frukter som växer högst upp, längst bort.
/Anna Håkansson, förbundsordförande Studiefrämjandet