Aktivister för omställning

Emma kommer just från ett möte och ska iväg på ett nytt, om cirkulär ekonomi, innan kvällen är slut. Linus var i Stockholm i går, på en klimataktion med nätverket 350.org. Elinor har tidigare i dag varit på möte på Miljöförvaltningen om livsstilsförändringar och sedan jobbat på Omställningsverkstan med lite ditt och datt.

Omställningsverkstan på Vegagatan drivs av Studiefrämjandet Göteborg och har på kort tid blivit ett av stadens nav för aktivism om hållbarhet och omställning. I den stora lokalen, en kort promenad från Järntorget, ryms cykelverkstad, klädbibliotek, syateljé, hackers och massor av möten med nätverk, föreningar och aktionsgrupper.

Allt sker i ett behagligt kaos där cyklar, soffor, symaskiner, uthyrningskläder och datorer samsas med människor som vill förändra. Och som gör det i praktiken. Mycket snack, men också mycket verkstad, precis som namnet antyder.

Cirkeln stämde träff med Emma, Linus och Elinor för att lyssna in vad som är på gång i deras liv – och hur de tänker om nutiden och framtiden.

Emma Öhrwall:

Trött på att sitta i ”ja-bubblan”

Orden bubblar ur Emma Öhrwall, i långa och många meningar. Engagemanget är konstant. Emma har varit med om att starta föreningen ”Kollaborativ Ekonomi Göteborg”. Idén är enkel. Dela, låna, byta, hyra, sälja och ge – i stället för att köpa och äga. Att förändra det som är fel ser Emma som sin plikt. Hon tar gärna en fajt med alla som inte tycker som hon. ”Jag är trött på att sitta i små ja-bubblor.”

Varför är du engagerad?

Ser jag ett problem eller något jag vill förändra, är det min plikt att försöka göra det. Här på Omställningsverkstan finns många praktiker. Jag är mer teoretiskt lagd. Alla behövs, men du ska göra det du själv vill och brinner för.

Vilka problem ser du?

Först och främst att vi lever i ett ohållbart samhälle.

Du säger plikt, det är ett ord man sällan hör.

Men det är en plikt! Jag lever här och nu på den här planeten och kan välja var jag vill investera min kapacitet. Alla kan förstås inte det, men jag är privilegierad och har den möjligheten, då är det en plikt. Frågan är: vill jag vara problemet eller en del av lösningen?

Borde andra tänka som du?

Jag talar för mig, men tycker att alla ska göra vad de kan utifrån sin förmåga. Men även om alla har ett individuellt ansvar, är det viktigt att inte komma med moralpinnar. Strukturerna i samhället styr oss, och då måste vi ändra strukturerna.

Hur har du valt att engagera dig nu?

Förut var ja engagerad på en massa ställen, jag var med överallt! Nu vill jag göra något konkret och mer fokuserat. Därför har jag och några till bildat före-ningen Kollaborativ Ekonomi Göteborg. Nu är vi mitt uppe i processen med stadgar och så.

Vad är idén med föreningen?

Grunden är tillgång framför ägande. Genom att dela, byta och låna så sparar vi på resurser och skapar dessutom relationer mellan människor.

Som att dela en stege med grannen i stället för att vi köper en stege var?

Precis så.

När vaknade tankarna om hållbarhet hos dig?

Jag vet inte riktigt… Jag är uppväxt i Fristad i Västergötland, nära naturen. Att ta hand om och vårda, människor och djur, har alltid funnits i mig. Jag har också läst och lärt mig mycket. För att kunna ifrågasätta måste jag förstå, och sedan ha en lösning. Om jag bara kommer med problem får jag inte så många med mig.

Lever du som du lär?

Så långt det går försöker jag leva i en värld som jag vill att den skulle vara. Det betyder att jag är vegetarian och en medveten konsument. Det är svårt och går inte fullt ut, men jag utmanar mig själv hela tiden.

Hur ska man övertyga människor?

Jag är så trött på att sitta i små ja-bubblor. Att människor med samma värderingar söker sig till varandra är naturligt. Visst, det är bekvämt för du slipper försvara dina idéer. Bubblor behövs för att hämta kraft. Men om jag vill förändra måste jag ge mig utanför min egen bekvämlighetszon, och våga möta de som tänker annorlunda än jag.

Om du spanar lite framåt, vad händer i din generation?

Vi börjar se konsekvenserna av hur vi lever. Det kan leda åt två håll. Till att människor blir uppgivna och passiva – eller till en stark längtan efter förändring. I grund och botten handlar det om att vi ställer oss frågan: Vad är det goda livet? Allför länge har vi satt likhetstecken mellan livskvalitet och levnadsstandard. Prylar kan förslava, och det börjar vi i generation millennium att inse.

Linus Amvall:

Fullt upp med att övertyga sig själv

Lite av uppfinnare, kan man nog säga om Linus Amvall. Många projekt är på gång, men han vill ogärna gå in på detaljer. Utveckling pågår, och slutresultatet kan inte alltid förutses. För Linus handlar det mesta ändå om tekniska innovationer för att ge gamla prylar nytt liv eller fungera på ett helt nytt sätt. Det finns miljöfokus i det mesta han gör. Men att agitera och argumentera är inte riktigt Linus grej. ”Jag har fullt upp med att övertyga mig själv.”

Vad sysslar du med?

Jag är periodare här på Omställningsverkstan. Jag hoppar in i lite av varje, när jag har tid och lust. Mina projekt är oftast ganska småskaliga. Jag är mycket inne på teknik i form av batteri- och solteknik. Även elfordon har jag pysslat med.

Och när du inte är här..?

Jag jobbar på ett företag som hyr ut, säljer och installerar ljus och ljud. Jag har alltid varit intresserad av teknik. Gick teknikdesign på gymnasiet och har läst elektroteknik på Chalmers, men har ingen examen.

Är du en samhällsengagerad person?

Politiska partier är inte direkt min grej, men visst har jag ett samhällsengagemang med miljöfokus. Jag är däremot inte särskilt bra på att missionera. Det finns andra som är mycket bättre på det. Jag har fullt upp med att övertyga mig själv.

Mer praktik än teori alltså?

Ja, teknik är det jag kan och är intresserad av. Det känns som att jag är fel person för att driva opinioner. Men jag tänker att om jag gör bra saker själv, så kanske det är ett sätt att övertyga andra.

Vad är drivkraften?

Att få grejer att fungera. Det är kicken för mig.

Finns den ekologiska dimensionen alltid med?

Ja, det mesta har en tydlig miljötanke, kombinerat till teknik. Jag är driven av teknikutveckling, att göra något som inte har gått att göra tidigare – som påverkar miljön på ett bra sätt.

Vad tänker du om de globala miljöhoten?

Jag tänker inte riktigt på det sättet. Om det dyker upp saker som jag tycker är bra, så engagerar jag mig. Som igår till exempel, när jag var i Stockholm på en aktion mot Förbifart Stockholm.

Föreningsengagemang då?

Jag är ju en del av det som händer här på Omställningsverkstan. Jag är också med i styrelsen i en verkstadsförening i Majorna. Vi delar en lokal där alla har varsitt arbetsbord. Jag gillar idén att dela på grejor som är dyra och kräver yta. Vi delar på kostnaderna. Dessutom träffar jag folk som man kan utbyta idéer med.

Elinor Askmar:

Mer fest än protest

Med farfar som förebild vill Elinor Askmar stöpa om samhället, i en helt ny riktning. Bort från konsumtionshets och maktlöshet, till ett mer lustfyllt och hållbart sätt att leva. Det låter som en utopi, men Elinor hävdar att det redan händer, här och nu. Hon möter en ung generation som ser dela, låna och byta som något självklart. ”Vi är redan på gång att skapa en ny kulturell berättelse”, säger hon.

Varifrån kommer ditt engagemang?

Jag har alltid haft en stark känsla för Jorden. Jag sneglade åt miljörörelsen men kände mig inte hemma där. För mycket naturvetenskap och opinionsbildning. Så hittade jag omställningsrörelsen. Mer verkstad och mindre snack. Mer fest än protest. Det passade mig.

Vad är ditt mål?

Då utgår jag från min farfar. Han berättar om sin ungdom med en känsla av att ”vi bygger ett nytt Sverige”. Folkhems-tanken du vet. Det har inspirerat mig. Jag vill att folk ska få samma känsla. En tro på framtiden. Nu känner sig många som kuggar i ett stort maskineri, utan riktning och vision.

Du träffar många unga aktivister här på Omställningsverkstan. Vad karaktäriserar deras engagemang?

De orkar inte med långa möten, utan vill göra något konkret. Jag tycker det är helt rätt. Vi kan inte vänta på politikerna, vi måste börja själva. På Omställningsverkstan utgår vi från det konkreta. I stället för att köpa våra kläder kan vi byta eller låna, i stället för att köpa ny cykel kan vi lära oss reparera på cykelköket. Min egen aktivism handlar enkelt uttryckt om att människor ska lämna sin hjälplöshet och ta makten över sina liv.

Några tänker kanske som ni, men i det stora hela är det väl ändå ganska få?

Alla förändringar startar med att några få börjar tänka annorlunda. Jag tror vi redan är på gång att skapa en ny kulturell berättelse. Den har stöpt om unga människors sätt att tänka. De är redan präglade av delande framför ägande.

Hur ska du få med folk som varken har tid, råd eller ork?

Människor är lustdrivna, därför måste det nya vara lustfyllt. Vi måste helt enkelt visa fram alternativ som är enklare, billigare och roligare.

Pekpinnar och moralism, vad säger du om det?

Det funkar inte. Visst, skuld och skam kan ha påverkan. Men att jobba med det friska, lustfyllda och hoppfulla är mycket mera kraftfullt.

Du låter själv optimistisk.

Jag ser hela tiden ett växande samhällsengagemang. Jag har varit aktiv i fem år och ser en jättestor skillnad. Det händer saker bakom varenda buske. Nya odlingsområden i staden, gårdsföre-ningar, klädbytardagar… Och omställningsrörelsens tankar sprider sig nu till institutioner och myndigheter. Det är medvind nu!

Vilken roll har Studiefrämjandet i allt det här?

Stor! Studiefrämjandet har verkligen öppnat sig för det nya. Det är helt rätt tänkt tror jag. Studieförbunden kom till för att människor behövde organisera sig kring samhällsproblem. Och nu handlar det om våra livsbetingelser på planeten. Nu om någon gång behöver vi folkbildning.

Läs mer om Studiefrämjandets verksamhet inom omställning!

Ur Cirkeln nr 1 2015.