Hej

Vi har placerat cookies på din digitala enhet för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats. Om du vill veta mer kan du läsa om cookies här.

  • Language

    Use Google Translate to view the web site in another language.

Krönika: Våga vägra förenkling

Läs krönikan av journalisten och folkhögskoleläraren Lisa Thorsén om fördomar, falska föreställningar om andra och om att våga vägra förenkling. (Ur Cirkeln nr 4 2016)

Muhammad Mehdi Ghulami är 15 år och enormt glad. Snart ska han på konsert med idolen Justin Bieber och han kan inte förstå att det är sant. Han har samma frisyr som sin idol och bär en tröja med hans namn. Just nu är låten ”Sorry” favorit.

Jag läste intervjun med Muhammad Mehdi Ghulami i DN. Han kom till Sverige förra hösten efter många år på flykt från hemlandet Afghanistan och är en sann ”beliber”.

Att Justin Bieber fyller tillvaron för en pojke på flykt från Afghanistan blev en sorts skärp-dig-knuff. Min bild av flyktingar är att de är ledsna och djupt allvarliga. Ensamkommande flyktingbarn känner sig dessutom väldigt övergivna och deras tankar handlar om mamma, pappa, bror och syster. De är inte intresserade av populärmusik. När de vill lyssna på något ska musiken vara färgad av det gamla hemlandets traditionella låtar.

Vad har jag mer för föreställningar om andra, hur klumpar jag ihop människor och vilka egenskaper lägger jag på dem? Det är förstås livsviktigt att fundera över det. Jag vill inte ha några förljugna uppfattningar om vad flyktingar känner, vem som är en riktig muslim, hur feminister är eller vad som utmärker bögar.

Ibland är det riktigt uppmuntrande att ertappa sig själv med fördomar. Nunnor är ju väldigt stillsamma och bryr sig minimalt om materiella ting, som alla vet. Konsumtion för nöjes skull finns inte på kartan. Eller? En gång bodde jag i ett kloster i Venedig. En morgon stod alla nunnor böjda över ett nyöppnat paket i klosterträdgården. De vred och vände på något och uttryckte gillande ljud och fraser. ”Magnifico, mmmm!” Det visade sig vara ett par nya Nike-sneakers som en av systrarna just köpt. Eftersom hela sällskapet runt bordet stod framåtböjda hade deras fotsida svarta dräkter åkt upp över fötterna. Nu såg jag att det uteslutande var fräcka sneakers i olika modeller och färger som gällde. Om kvällarna såg hela gänget gärna på fotbolls-VM. De som inte var i tjänst satt som klistrade framför kvällens match, bannande milt tacklingar och tjoade högt när rätt lag gjorde mål.

När det är svårt att hantera sina fördomar är FN:s första artikel i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna en bra kompass; alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Att låta andra vara olika och komplexa är ett sätt att bekämpa intolerans inom sig själv. Livet blir roligare och samhället tryggare.

Det är inget påhitt att det är i mötet mellan olikheter utveckling sker. För att citera den tyske fysikern Max Planck: ”När du förändrar ditt sätt att betrakta saker
förändras de saker du betraktar.”

Ur Cirkeln nr 4 2016.

  • Text: Lisa Thorsén, journalist och folkhögskolelärare
  • Senast ändrad: 31 augusti 2020