Hej

Vi har placerat cookies på din digitala enhet för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats. Om du vill veta mer kan du läsa om cookies här.

  • Language

    Use Google Translate to view the web site in another language.

Hårda bollar - mjuka samtal

Finns plats för prat om känslor och skörhet i fotbollens hårda värld? Ja, i alla fall om man får tro Jocke Carlson i Gefle IF. Nu leder han studiecirkeln Allt vi inte pratar om i klubbens U19-lag. Och när killarna väl andats ut efter träningen kommer pratet igång. (Ur Cirkeln nr 4 2018)

Ett tiotal killar i övre tonåren rör sig runt på planen och följer uppmärksamt tränaren Anders Källströms korta kraftfulla kommandon:

– Jobba mot bollen.

– Bra Isak, få upp lite puls nu.

– Mycket bättre nu, mycket tydligare, ropar han och tillägger plötsligt,

nästan lite filosofiskt:

– Vad vi än gör här i livet krävs tydlighet.

Läktarna på Gävles nya fotbollsarena Gavlehov gapar tomma och anläggningen har något vemodigt över sig, denna milda oktoberkväll. Samtidigt som arenan invigdes 2015, började Gefle IF sin vandring nedåt i seriesystemet. I år Superettan, nästa säsong spelar laget i division 1.

Nästan Zlatan

Kanske är någon av killarna på planen Gefles IF:s framtidshopp. Det är säkert vad de själva siktar på, och för några sträcker sig drömmarna längre än så. I U19-laget är konkurrensen hård. Några har redan fått chansen att spela med A-laget, andra har så smått börjar inse att drömmen om proffskarriär kanske aldrig blir mer än just en dröm. Att livet måste ta sig andra vägar…

– ”Du är nästan Zlatan”, har många av killarna fått höra sedan de var sju år. Nu börjar de inse att det inte riktigt stämmer. De befinner sig i en tuff situation.

Det säger Jocke Carlson, en av dem som ansvarar för utbildningsverksamheten i Gefle IF. Det är mest ett ideellt engagemang, vid sidan av jobbet som gymnasielärare i svenska och sociologi på Vasaskolan i Gävle.

Det var Jocke som i höstas tog initiativ till ett nytt element i fotbollsträningen, studiecirkeln Allt vi inte pratar om.

– På jobbet har jag sysslat en del med värdegrundsfrågor, och när jag fick se materialet var det som hand i handske.

En gång i månaden under hösten ska träningen följas av studiecirkel. Hur reagerade då killarna i laget på Jockes förslag?

– Ärligt talat gav jag dem inte så stor chans att protestera. Jag gjorde klart för dem att det här ska vi göra, men hur vi gör det kan vi diskutera.

Män står ut med det mesta

Efter en timmes intensiv bollrullning på plan och därefter ombyte är det dags för studiecirkeln att dra igång. Ett par av killarna har kvällsjobb som väntar och måste gå, men de flesta är med. I rummet står grupper av stolar uppställda, i två prydliga cirklar. Nu intas de av nyduschade unga män. Dags att prata om allt som de annars inte pratar om.

– Har ni lyssnat till podden som ni skulle göra, den om manlig skörhet, inleder Jocke.

Några nickar, andra tittar bort lite skamset. Jocke drar igång med några frågor, först om vad som är manligt och kvinnligt.

Det startar lite famlande.

– Mustasch är manligt, föreslår någon och det fnissas lite.

– En man står ut med det mesta, säger en annan.

– Jo, det finns väl en norm om att killar ska palla hur mycket som helst, menar en tredje.

– Är fotboll manligt, frågar Jocke.

Frågan väcker direkt större intresse.

Surr i grupperna

Det blir prat om att fotboll för kvinnor är förbjudet i vissa länder. Att europeisk fotboll ses som kvinnligt i USA, där amerikansk fotboll är den ”manliga” sporten. Och så vidare.

Så småningom släpper Jocke loss samtalen i de två grupperna, och genast tar det bättre fart. Surret tilltar men man håller sig till ämnet. Efter en stund bryter Jocke in och det blir lite prat i storgrupp. Om att killar nog tar mer plats, fast kanske bryr sig mindre om känslor. Om att det är viktigt att våga vara sig själv. Och om det underliga i hur vi ibland ser på manligt och kvinnligt.

– Det är lite konstigt, men det är manligt att skruva in en frispark men inte att göra en ballettpiruett, summerar en av killarna.

Efter det följer nästa ämne, som tar upp frågan om män får visa sig sköra och svaga – och på vilket sätt det sker. Först prat tillsammans och sedan i de två mindre grupperna. Det blir en del kommentarer om att stämningen i laget har förändrats och att det här med fotbollen är mer på allvar nu, ju äldre de blir.

– Förut kunde man skoja och jiddra mer med varandra, typ kalla mig för gorilla. Jag tog inte alls illa upp för det var ju mina kompisar, men sådant får vi inte säga längre.

– Alltså, man kan kalla varandra för olika saker och ändå veta att det är på skämt, att man gillar varandra. Nu är det mera stelt.

– Den som tar åt sig av ett skämt är skör, så är det nog…

– Ja, du blir liksom klassad som vek då.

Gråt och ilska

Det blir prat om vem som har högst status, om åldersskillnader i laget, om hur stämningen kan vara i omklädningsrummet. Och om hur man hanterar besvikelser inom fotbollen. Tankar och åsikter bryts mot varandra.

– Att gråta över en stor förlust blir man inte hånad för.

– Men blir du inte uttagen i laget, då ska du bli arg och frustrerad, inte ledsen!

– Ja det stämmer, du ska bli pissed off, fast du innerst inne är bara ledsen.

Det är uppenbart att fotbollen blir utgångspunkten, även när samtalen kretsar kring annat. Men att prata så här, reflektera kring fotbollen och livet på det här sättet, verkar vara en ny erfarenhet. Som vanligt är några mer frispråkiga och verbala än andra.

– Tänk på att ni själva kan påverka hur det är i laget, utifrån hur ni vill att det ska vara, säger Jocke och avrundar med ett tack för de kunskaper och tankar killarna delat med sig av.

Fördomar om tysta killar

Jocke menar att dagens cirkel bekräftar att han är rätt ute.

– Innan vi körde igång hade jag fördomar att det skulle bli tyst i grupperna och att jag skulle behöva lirka för att få igång samtalen, men så har det inte alls varit.

Jocke har medvetet valt att fokusera på erfarenheter från fotbollen i samtalen. Dels för att det är enklare, dels för att han har själv har mött mycket sårbarhet och besvikelse bland unga fotbollsspelare, som inte kan hantera sorgen över att karriären aldrig tar riktig fart.

– Utslagning och konkurrens ingår i elitidrottens koncept. Men hur hanterar jag som tonåring motgångar? Vi i idrotten borde var mer öppna med de här frågorna. I stället är normen att du ska bita ihop och inte visa dig skör, säger han.

Jocke ångrar inte en sekund att han gav sig ut på den här resan. För just som en resa beskriver han studiecirkeln – både för honom själv och för deltagarna. Att vissa är mer aktiva och pratar mer än andra får man räkna med.

– Även hos dem som inte säger så mycket har vi nog sått ett frö.

Bra sätta ord på sina tankar 

– Det här är bra för oss. Vi tar upp saker vi aldrig pratar om annars. Bättre att prata än att gå runt med det i huvudet.

Det säger Simeon Kalubi, 17, om cirkeln Allt vi inte pratar om. Sina Kajavi, 19 instämmer.

Det blir på nåt sätt mer seriöst på det här sättet.

Simeon och Sina har båda haft fotboll som största intresse sedan många år tillbaka. För Simeon, som går på gymnasiet, lever fortfarande drömmen om en professionell karriär.

– Skolan är viktig, men fotbollen kommer först.

Sina är två år äldre och jobbar nu som lärarvikarie.

– Fotbollen betyder mycket för mig också, men det står och väger. Det har ändrats lite nu när jag jobbar och tjänar pengar. Jag har planer på att börja plugga. Kanske till journalist, kanske lärare… Jag ska planera mitt liv under det här året som kommer.

Jargong

Att prata om känslor och visa sig svag hör inte till vanligheterna i deras liv, varken på eller utanför fotbollsplanen. Det finns en viss jargong, som för den skull inte betyder att stämningen alltid är tuff och hård när killar träffas.

Men varken Simeon eller Sina menar att det är fel att prata om känslor, om manligt och kvinnligt och, som i dag, vad som menas med manlig skörhet.

– Ingen annan skulle liksom sätta ord på såna här tankar. Men det är en bra grej att göra. Bra för vår framtid, säger Sina.

– Om man inte lär sig prata med varandra i ungdomsåren, när ska det då ske?

ALLT VI INTE PRATAR OM 

Fler män behöver tala öppet om hur de mår. Det är kärnan i Allt vi inte pratar om. Det finns flera ingångar i materialet:

• Podcasten Allt vi inte pratar om på Acast. I sju avsnitt träffar Thor Rutgersson och Ida Östensson kända och okända män och utmanar dem att prata om sådant de annars inte pratar om.

• Boken Allt vi inte pratar om som e-bok, ljudbok och pocket. Innehållet baseras på intervjuerna i podcasten. Innehåller även samtalsguider och tips från män till män. 

• Studiecirkelmaterialet Allt vi inte pratar om från Studiefrämjandet.

Mer inspiration finns även på www.alltviintepratarom.se. ”Allt vi inte pratar om” görs av jämlikhetsstiftelsen Make Equal, i samarbete med Studiefrämjandet och med IOGT-NTO, Bonnier Bookery,  Acast och Månpocket.

Ur Cirkeln nr 4 2018.

  • Text: Thomas Östlund
  • Senast ändrad: 7 september 2020