logo
Musiker

Vi fortsätter spela pop (men vi håller på att dö)

Tillsammans med vår medlemsorganisation MoKS och Livemusik Sverige har vi tagit fram en rapport som visar på att det behövs en ökad satsning på popmusikarrangörer och livescener i hela landet, bland annat för att vi ska hålla det svenska musikundret vid liv.

Vår rapport visar att steget vidare från fritidsgårdsscenen, replokalen eller aulan vidare upp i karriärpyramiden håller på att försvinna och då upphör också förutsättningarna för musiker att utvecklas.


Rapport: Vi fortsätter spela pop (men vi håller på att dö)pdf-ikon

Fördjupad version av rapportenpdf-ikon

 

Kontaktpersoner:
Marcus Pehrsson, Studiefrämjandet, 08-545 707 15

Joppe Pihlgren, Livemusik Sverige, 0708-768160
Linnea Kant – Ordförande MoKS, 073-526 08 18

 

Panelsamtal om rapporten på branschkonferensen Where's the Music? i Norrköping 2017-02-04


 

Medier som hittills uppmärksammat rapporten:

Anna Charlotta Gunnarson om bristen på populärkultur i kulturbudgeten - Sveriges Television, Gomorron 2016-09-23

Vi fortsätter spela pop (men vi håller på att dö) - Simba 2016-09-02 

Svårt att få spelningar (kulturministern kommenterar) - Sveriges Television, Rapport 2016-09-02

Sverige saknar scener - Musikindustrin 2016-08-07
Sverige savner scener - Ballade (Norge) 2016-08-09
Sverige behöver fler livescener för popmusik - Sveriges Radio P1 2016-08-12
Popmusik räknas som fulkultur - Arbetet 2016-08-12
Få livescener för lokala artister - Sveriges Radio, P4 Västmanland

 

Debattartikel som publicerades i Göteborgs-Posten 2016-08-11 (då i en förkortad version):

Allt färre scener för livemusik

Den nedlåtande synen på populärmusik är en skam för svensk kulturpolitik. Nu minskar antalet scener för livemusik drastiskt. Det är dags att införa ett arrangörsstöd som ger människor chans att möta den nya popmusiken. Att musiker på väg fram får spela live är dessutom en förutsättning för att det svenska musikundret ska leva vidare. Det menar tre företrädare för svensk livemusik.


Svensk popmusik är världskänd. I förhållande till vår folkmängd är vi bäst i klassen och populärmusiken är en stor exportframgång. Det här förklaras ofta med Sveriges goda infrastruktur för att lära sig musik. I studieförbund och kulturskolor finns möjligheter till musikutövande, och här startar processen för de allra flesta. 

 

Men vad händer sedan? I vår färska rapport Vi fortsätter spela pop (men vi håller på att dö) beskriver vi det tomrum som uppstått mellan scener för amatörer och för professionella.

 

Sommarsverige är visserligen fullt av festivaler som drar stora skaror besökare. Vår poäng är den stora bristen på spelställen mellan fritidsgårdsscenen och Way out West. Ett tomrum som sakta men säkert dränerar det svenska musiklivet på nya förmågor – och minskar möjligheterna för människor att uppleva och utöva ny musik.


I rapporten beskriver vi en pyramid där basen är stark och består av kulturskolornas och studieförbundens verksamhet. Toppen av pyramiden är också stark, med ett litet antal kommersiellt lönsamma konserter och festivaler, där etablerade världsartister och låtskrivare uppträder.

 

Men pyramiden har också en mellandel. Här finns arrangörer och artister inom en rad genrer. Artister som ännu inte har nått toppen, men som bygger upp ett rikt lokalt musikliv. Och som behöver hitta vägar till fortsatt framgång i pyramidens topp.

 

Denna mellandel eroderar nu snabbt. Antalet livescener minskar drastiskt. Lokala musikklubbar slår igen. Det är svårt att få ekonomi på mindre arrangemang. Glappet fylls i någon mån igen av ideellt arbetande arrangörsföreningar, minimerade gager för artisterna och ständig jakt på sponsring. Men det räcker inte.

 

Hur har det blivit så här? Vi menar att ett avgörande skäl är den snedvridna synen på populärmusik.

 

I rapporten tydliggörs att musikaliska uttryck som tillkommit efter 1950, det vill säga popmusik, är närapå helt frånvarande i kulturpolitiken. Det är som om popmusik inte platsar i kulturens finrum, där de "klassiska" kulturformerna bevakar sina intressen.

 

Popmusiken likställs med musik som är populär – och musik som är populär likställs med musik som är ekonomiskt lönsam. Det finns också en uppfattning att pop bara är för ungdomar.

 

Allt det här är fel. Popmusiken innehåller ett brett spektrum av kulturuttryck, såväl kommersiella som experimentella – och allt däremellan. Det handlar om många olika genrer och det handlar om musiker och scener som berikar det svenska kulturlivet.


Att popmusik inom kulturpolitiken ska likställas med andra kulturformer – klassisk musik, teater, dans – borde därför vara självklart. Men så är det inte.

 

Vad blir konsekvenserna? Jämför med idrotten. Vad skulle hända om vi plötsligt avskaffade alla juniortävlingar, om det inte fanns några tydliga steg mellan bredd och topp?


Inom musiken har arrangörer och musiker svårt att växa och ta nästa steg. Det blir svårt att etablera nya festivaler, svårt att driva kontinuerlig konsertverksamhet och svårt att utveckla kreativa kulturella idéer och koncept. Det är fråga om kultur som till slut går förlorad och en stor tillväxtpotential som samhället slösar bort.


I flera europeiska länder, bland annat Storbritannien och Tyskland, har man redan uppmärksammat detta dilemma – och satt in åtgärder (vi är alltså inte bäst i klassen på detta område). Även på en del håll i Sverige, till exempel i Kalmar län och Norrbotten, görs satsningar för att stödja lokala arrangörer och artister. Men detta är undantag snarare än regel. En studie från Borlänge kommun visar att 184 av landets kommuner inte har några satsningar på popmusik.

 

Vi menar därför att om vi vill ha arrangörer och scener i hela landet behövs åtgärder:


• Inför ett specialdestinerat offentligt stöd till lokala arrangemang inom populärmusiken, alternativt avskaffa den genreindelning som i praktiken existerar och som ger vissa genrer större stöd än andra.

Vi har inte något detaljerat förslag till hur ett stödsystem ska utformas, men det handlar inte om några gigantiska summor. Det viktiga är träffsäkerheten, att pengarna går till rätt ändamål – till arrangörer och artister just i steget från amatörnivån och vidare.


• Jämställ populärmusiken med andra kulturformer inom den statliga kulturpolitiken – vad gäller kulturstöd, i olika styrdokument och i riktlinjerna för kultursamverkansmodellen.
Vi som skrivit detta vet av egen erfarenhet vilken kraft det finns i populärmusiken. Det är vår övertygelse att ett stöd, som vi här har skisserat, skulle ger nya arbetstillfällen för artister, berika kulturutbudet i samhället, skapar ekonomiska och sociala mervärden och bygger nya broar mellan popmusikpyramidens bas och topp.


Det är vad vi kallar en god framtidsinvestering, både ekonomiskt och socialt.

 

Joppe Pihlgren, Verksamhetsansvarig, Livemusik Sverige
Linnéa Kant, Ordförande, MoKs – Musik- och kulturföreningarnas samarbetsorganisation
Marcus Pehrsson, Utvecklingsledare musik, Studiefrämjandet