logo
Scen i Kroatien
Behind The Lights

Behind The Lights

En blogg från,Behind The Lights - Kroatien miniturné 2014.

 

 

Dag 1 - 5/2

Efter att knappt ha sovit något på natten till avresedagen var vi sjukt trötta att gå upp kl 03.00 för att ta en taxi till Arlanda kl 4. Efter att ha sluppit allt förväntat strul med baggage osv så far vi till Köpenhamn för att vänta ett par timmar och sova litegranna. Här mötte vi även upp Zdravko som är hjärnan bakom och anledningen till att vi fick åka på denna minnesvärda resa!

Ett relativt skabbigt propellerplan utan AC transporterade oss alla vidare till Zagreb där vi mötte upp Perica, som tillsammans med Zdravko annordnat allting.

 

En kul upplevelse som hände på planet var att vi märkte att folk tittade på oss lite väl mer än normalt, och när Jonas sneglade ner i en tidning som grannen satt och läste så reagerade han på att vi hade en artikel skriven om oss med bild och allt. Tydligen så har vårt besök publicerats i de största nationella tidningarna i hela Kroatien!

 

Med ett relativt tight schema hinner vi precis åka och lämna vårat bagage på det hostel som vi skulle bo på. Vidare in till Main Square och få i oss något i magen för att sedan sticka iväg och soundchecka på turnéns första venue, Vintage Industrial Bar! Riktigt bra scen, ljus och ljud! Om något lite halvtaskig backline, men vad gör det. Vi hade inte så höga förväntningar då våran genre och stil stack ut rejält från kvällens andra band och venuens image. Men överaskande nog så tror vi att vi hade fler åskådare än de andra banden, bortsett från Headline såklart. Det klappades händer, det skreks och visslades, det sjöngs med i refränger. HELT GALET att i ett land vi aldrig besökt eller ens visste att vi hade en fanbase så kommer det ca 100 pers och delade denna kväll med oss, på en Onsdag!

Vi sålde nästan mer merch på en spelning i Zagreb än vi gjort under ett år i hela Sverige.

 

Efter vår spelning så var det person efter person som kom fram till oss och ville hälsa och ta bilder med oss, berättade hur mycket dem uppskattade vår show och ville se oss igen!

 

Dag 2 - 6/2

 

Vaknade upp lagom sega på vårat hostel i Zagreb och drog oss till det närmsta café för en återställar-kaffe. Vi blev upplockade av vår nye vän Periča som tog oss till en radiostation i stan där vi gjorde en live-intervju med Radio Student 100,5.

Vi hade inte fått veta någonting om intervjun förrän dagen innan så vi var inte särskilt väl förberedda. Vi fick däremot veta att Sandra som intervjuade oss fyllde år så självklart fick hon choklad och en Behind The Lights T-shirt. Hon verkade uppskatta det, hon tog på sig tröjan och visade den för kameran. Glömde kanske nämna det, men hela intervjun livestreamades med video på deras webbplats.

Vi snackade om hur bandet startade och blev till vad det är idag, vad vi tyckte om våran upplevelse i Zagreb och giget på Vintage Industrial Bar.

Hon ville veta hur den svenska live-scenen skiljer sig mot den som vi har upplevt hittills i Kroatien och även vad vi hade för förväntningar på dom återstående gigen i Koprivnica och Vincovci.

 

Efter intervjun skyndade vi iväg till nästa intervju på Vintage Industrial Bar med Kroatiens största webbportal "24 satana".

Tyvärr hade dom inte möjlighet att få med sig något kamerateam som dom hade velat. Men intervjun flöt på bra och vi fick svara på frågor om bandets början, framtidsplaner, och vad vi förväntade oss av Kroatien. Det var jättekul och intervjun blev senare highlighted på deras musik-sida ovanför storheter som Arctic Monkeys och Adele.

 

Senare på kvällen mötte vi upp Zdravko och hans kompis Dino från Inside My Casket som visade oss stan för att sedan hänga några timmar på ett par olika barer i Zagreb.

Vid den sista baren kom det fram en "Street magician som undrade var vi kom ifrån och vad vi gjorde i Kroatien, sedan visade han oss några sinnessjuka korttricks som vi bara stod och gapade åt. Väldigt häftigt.

 

 

Dag 3 fredag 7/2

 

Efter en utekväll på några riktigt coola barer i centrala Zagreb så var det dags att göra oss färdiga, packa ihop våran utrustning och lasta vanen inför resan mot Koprivnica.

Periča hade sett till att vi hade en chaufför med minibuss som skulle köra runt oss de sista dagarna, vilket underlättade otroligt mycket eftersom vi hade en hel del packning med oss som hade varit sjukt jobbigt att ta med på ett tåg.

 

Resan mot Koprivnica började och med oss hade vi Philipe, en galen snubbe från Zagreb som vi träffade kvällen innan och som erbjöd sig att hjälpa oss med diverse av och påriggning om han fick åka med oss till gigget. Det var såklart väldigt uppskattat från våran sida.

 

Efter en resa som kändes som evighet, trots att det inte var så lång sträcka så var vi äntligen framme i Koprivnica, en liten stad med ca 30 000 invånare i nord-östra Kroatien.

 

Vi hade ingen aning om vad det var för ställe vi skulle spela på eller vilken utrustning som fanns på plats, och vid första anblick så blev vi både lite förvånade, men samtigt väldigt peppade. Kontrasterna från Vintage Industrial Bar var ofattbara!

Scenen var ett trumpodie som var 2 decimeter högt i slutet på baren. Storleken på scenen var inte stor nog för att vi alla skulle få plats på scenen utan vi fick använda oss av golvytan framför scenen för att få tillräckligt med utrymme.

 

Nu var det dags för soundcheck och det ena missödet följdes av nästa med trasig gitarrförstärkare, brist på mikrofoner, mikrofonkablar och stativ. Diverse kablar glappade och utan tillräckligt med strömuttag så visste vi inte riktigt vad vi skulle vänta oss av kvällen.

Men det var bara att se till att lösa problemen, ingenting skulle stå i vägen för att vi skulle visa vad vi gick för. Johannes hade fått feber dagen innan och valde att stanna inne under kvällen för att vila upp sig inför dagens utmaningar, vilket visade sig vara en bra idé eftersom att han hade fått tillbaks en hel del energi, trots att rösten var lite sliten.

Det är svårt att hålla igång stämbanden när man är i ett land som Kroatien, vart du än går så röker folk. Restauranger, lägenheter, toaletter, bilen, klubbarna, you name it.

 

Innan oss spelade 2 band: Frozen Solid och Drone Hunter.

Publiken var engagerad och verkade uppskatta deras framträdanden så det kändes bra för våran del. Klockan började närma sig 12 och bli dags för oss att göra oss klara för att spela.

Vi hade fått frångå våran normala setup på flera punkter på grund av klubbens utrustning,  så vi visste att kvällens gig skulle få bli lite improviserat.

 

Showen drar igång och innan vi hinner igenom första låten så är publiken helt galna!

Möbler gick i småbitar, scengolvet gick sönder, det var blod, svett, folk hängde i takstommarna, publiken kom upp på scenen med oss och hoppade i takt... Ord kan inte beskriva hur häftigt det var. Det här var något vi aldrig hade upplevt tidigare och alla tekniska problem var bortaglömda, det var en otrolig känsla. Efter spelningen stannade vi kvar och tog bilder med publiken och hade as kul  tills klubben stängde vid 4-tiden. Sedan var det dags att packa in allt i bilen och dra tillbaka till Zagreb för lite välförtjänt sömn.

 

 

Dag 4 Lördag - 8/2

 

Vår mini-turnés sista spelning och vi hade hört många rykten om denna venue, Walkov i Vinkovci. Med bara två band på setlisten så trodde vi att kvällen skulle vara slut ganska fort.

Vi blev bjudna på en riktigt god middag av ägaren till Walkov på en restaurang gatan intill, vi blev så mätta att vi undrade hur det skulle gå att spela. Men som på de övriga spelningarna så gick första bandet på relativt sent i förhållande till Sverige. Ett avslut utan dess like blev det på denna turné, en håla som var mindre än Koprivnica värmde våra hjärtan mycket när folk dök upp som hade lärt sig våra texter och sjöng med i låtarna, hoppade, dansade och moshade.

 

Och det slutade aldrig, man kunde nästan se ett människohål i väggen.

Redan första låten fick Johan problem med ljudet så han slet av sig gitarren och hoppade in i moshen. Tredje låten hittade vi honom spelandes bakom stärkaren och i mitten av settet kände vi oss ett med publiken så vi kunde inte hållas oss från att hoppa in moshen samtidigt som vi spelade. Och det mest förvånande som hände under turnén hände här, när vi efter vår show pratade med en utav bartenderna som rappade och bad oss bara göra en beat, en jam.

Folket blev ännu mer hypat och hoppade med, efteråt kom det många som frågade om vi hade repat in det. Det hade vi såklart inte då vi var lika förvånade som dem att VI stod där och jammade med en rappare.

 

 

Dag 5 Söndag - 9/2

 

Att i framtiden bli känd som "dagen efter walkow". Herre jisses vilken kväll!

Känningar i alla muskler från lilltå till ögonbryn!

Dagen började med att vi blev hämtade av bussen i lägenheten vi hyrde som tog oss tillbaka till slagfältet (se walkow) där vi FÖRST gick och tog oss varsin morgonpizza för att sedan plocka ihop våra grejer och slänga in i bilen. Väl på väg hem så var det ingen som orkade hålla ögonlocken öppna, vi sov hela vägen till Zagreb!

 

Framme i Zagreb så var det bara att duscha snabbt för att käka och ha ett kort möte med arrangörerna och Zdravko för att sammanfatta turnén och ge lite feedback angående arrangemang och spelställen.

 

Sedan så gick vi tillbaka upp till vårt rum och började packa ihop allting eftersom planet gick tidigt på Måndag morgon. Väl klara så gick vi ner på stan tillsammans med vår nye vän Dino för att möta hans vänner och bandmedlemmar i bandet “Inside My Casket” som vi under denna resa lärt känna något såväl för att hänga lite och planera en kryssning tillsammans med när dem kom till Sverige veckan efter. Kvällen slutade relativt tidigt för oss då vi skulle upp pisstidigt på Måndagen.

 

 

Dag 6 Måndag - 10/2

 

Klockan är 5 och klockan ringer… Vi hade haft bättre mornar.

Vemodigt klev vi upp och packade ihop våra kläder och gjorde oss iordning för hemresa.

Efter en så pass intensiv och lyckad resa så är det inte lätt att ställa in sig på att åka hem till våra “vanliga” liv. Klockan kvart i sex blev vi upplockade av chauffören och åkte mot Zagreb International Airport. Det var en tyst resa, så mycket att reflektera över och så mycket sömn att ta igen. Men det fanns inte en enda sak att ångra över hela resan.

 

Vi hade genomfört 3 spelningar trots feber, hesa vokalister och tidvis tveksamma förhållanden.

Men om allt hade varit perfekt, så hade vi inte haft hälften så roligt!

Väl i Köpenhamn var vi tvungna att säga hej då till den enda och utan tvekan bästa turnémanagerna vi någonsin haft, Zdravko Zizmond! En människa som vi numera stolt kan kalla våran vänn!

 

Den här resan har gått från att inte veta vad vi skulle få uppleva, till att få ha upplevt det mesta!

Vi har träfffat folk som kan sjunga med i alla våra texter, snubbar som hämningslöst klättrar i taket och hoppar sönder möbler för att dem ryckts med av våran musik, människor som troligtvis kommer vara våra vänner även om många år och möts av en glädje för underground-livemusik som vi aldrig får se skymten av i Sverige!

 

 

Vi kommer förmedla denna energi och musikglädje vid varenda tillfälle vi får chansen och det kan vi tacka våra nya vänner i Kroatien, Periča och Branimir från Good Vibrations och Zdravko den allsmäktige för!

 

Untill next time.