logo
Anders Persson på sin gård utanför Söderhamn

Varför finns Framtidsveckor Anders Persson?

Framtidsveckan startade i Söderhamns kommun 2009 av Anders Persson som arbetade på Studiefrämjandet. Arrangemanget fick snabbt stor spridning. 2014 finns det Framtidsveckor och Framtidsdagar över hela landet, från Skåne till Norrbotten.

”Glöm ordet miljöarbete!”

Från Anders ateljé har vi utsikt mot grannens hus som ligger vid kanten av en åker som sträcker sig ända bort till landsvägen där skogen tar vid på andra sidan. Ateljén, som Anders har byggt om från en lada, är inredd med loppisfynd. Anders är mycket skeptiskt till systemet som går ut på att vi måste konsumera för att öka tillväxten.

”Återbruk är framtiden, nyproduktionen måste stoppas. Vi överkonsumerar på bekostnad av barnens framtid.”


Anders Persson bor på en gård utanför Söderhamn. Han jobbar på Studiefrämjandet med omställnings- och hållbarhetsfrågor och har varit med och startat projektet Framtidsveckan. Ett projekt som har fötts ur den ångest Anders känner inför det klimatläge vi befinner oss i. Framtidsveckan genomförs på flera orter i syfte att sätta igång omställningsarbetet. Att vara omställare innebär att man bidrar till att ställa om till ett hållbart levnadssätt. Anders engagemang i omställningsrörelsen handlar om överlevnad.

 

”Jorden är en febrig kropp”

Anders tar fram boken ”Sex grader: Vår framtid på en varmare jord” av Mark Lynas som blev en ögonöppnare för honom. Omslaget pryds av en dramatisk bild på en stad under vatten där stormar viner. Boken skildrar följderna av vårt nuvarande sätt att konsumera jordens resurser.

”Jorden är en febrig kropp. När man har 38 graders feber så kan man fortfarande gå tilljobbet. Man springer inte direkt maraton men det går. Vid 39 grader då ligger man ner och vid 43 grader, då är människan död.”

Sex grader är måttet på en värld som inte går att leva i och vi måste dra i handbromsen långt innan det sker. En del i detta är framtidsveckan som handlar om att synliggöra krafterna som vill förändra världen vi lever i.


Anders berättar att omställningsrörelsen tar avstamp i tre kriser. Dessa är energikrisen, den ekologiska och den ekonomiska krisen. Han menar att grundproblemet till stor del är människans oljeberoende. Utan olja får vi ingen mat. Maten vi äter produceras i fabriker och ligger i emballage som ofta är gjorda av plast. Dessutom måste den transporteras ut till butikerna med lastbil. Anders hävdar att till och med närproducerad mat kan ha fått åka långt och tar ett lokalt äggfabrikat som exempel. Hönsen äter sojafoder på bekostnad av regnskogarna och när äggen har värpts flygs dem till Sundsvall för att genomlysas. Sen transporteras de lokalproducerade äggen tillbaka till Söderhamn igen och vidare ut till butikerna.


Anders anser att den lokala livsmedelsförsörjningen är av högsta prioritet. Sverige har gått från att ha varit självförsörjande till att importera stora mängder mat. Detta leder till att vi inte längre har kunskap om hur vi på egen hand producerar livsmedel. Vilket i sin tur leder till att vi i en krissituation, då hyllorna på ICA och Tempo gapar tomma inte har någon matförsörjning. Anders är dock noga med att poängtera det inte handlar om att gå tillbaka i utvecklingen utan ser en högre grad av självförsörjning som början på något nytt.


Som att köra en bil in i en bergsvägg

Anders får ibland höra att han inte ska skrämmas med sina stundvis ganska cyniska framtidsvisioner, men han anser att bli rädslan är befogad och till och med nödvändig för att komma till insikt. Att blunda för framtiden liknar han vid att köra en bil rakt mot en bergsvägg med slutna ögon. Det är bättre att öppna ögonen så att vi kan bromsa i tid. Då ser vi när smällen kommer och vi kan hinna bromsa och förbereda oss så gott det går. Anders tror inte på tillfälliga miljöåtgärder som inte leder vidare till något. Som till exempel att rättfärdiga vårt handlande genom att klimatkompensera flygresor.

”Glöm ordet miljöarbete. Vi måste tänka överlevnad. Människor måste ställa om sina liv. Det räcker inte att bara köpa ekologisk mjölk och tro att det håller kriserna borta.”


Steget mot omställning

För den som vill börja ställa om tycker Anders att ett bra första steg är att gå ihop med andra. Att arbeta tillsammans och vara kreativ kommer man långt på.

”Samla hundra personer och ta kontakt med en lokal bonde och säg att vi köper allt du kan producera. Då har bonden sin försörjning klar och ni har mat på bordet.”

Replokaler för växtcirklar

I omställningsarbetet har folkbildningen ett stort ansvar. I centrala Söderhamn driver Anders tillsammans med andra ett stadsodlingsprojekt. Syftet är att det ska öka kunskapen om att odla sin egen mat, samtidigt som det är tänkt att det på sikt bli en mötespunkt för människor i Söderhamn. Detta är ett av flera viktiga folkbildningsprojekt men det behövs mer. Precis som musikcirklarna så behöver även växtcirklarna replokaler. Folk måste få möjlighet att få komma ut och tillämpa den teori de har lärt sig. Det går inte att enbart att läsa sig till den kunskapen som krävs för att odla sin egen mat. Anders tycker att Studiefrämjandet på sikt ska öppna omställningsgårdar där folk kan lära sig odla tillsammans.

 

En ljusare framtid

Anders berättar att hans framtidsångest kvarstår så länge situationen ser ut som den gör. Men han hävdar också att den avtar i takt med att han personliga engagemang ökar. Han framhåller även det faktum att det finns många som vill samma sak som han. Förändra världen till det bättre. När Anders visar mig runt på gården kryssar vi mellan odlingar, växthus, höns och en sällskapssjuk katt som följer oss vart vi än går. Anders visar ett stort markområde där han gödslar för att ge näring till framtida odlingsprojekt och på vägen tillbaka till gårdsplanen sticker han in huvudet i hönshuset och hämtar några ägg.

 

Under lunchen äter vi en soppa som Anders har gjort på egenodlad kål. Då berättar han att hans son Edvin, som frontar omslaget på Framtidsveckans tidning, genererar en stor del av energin till hans starka drivkraft och vilja att påverka framtiden. När Edvin tillsammans med sin generation ska ta över jorden vill Anders med gott samvete kunna säga:

 

”Jag har i alla fall gjort vad jag har kunnat.”

 

Författare: Olof Strömbäck