logo
Bengt Göransson
Bengt Göransson är fortfarande aktiv i debatten

Bengt Göransson – med hjärtat i föreningslivet

Han är en outtröttlig folkbildare som brukar få epitetet Sverige bästa kulturminister. Som 80-plussare är Bengt Göransson fortfarande aktiv i samhällsdebatten och trivs med att få skriva och säga vad han vill.

Bengt GöranssonFödd: 25 juli 1932 i Brännkyrka församling, Stockholm. Bor: Hos Riksbyggen i Hökarängen i Stockholm. Karriär: Kultur- och skolminister 1982–1989, utbildningsminister 1989–1991, ordförande för Svensk Riksteater 1974–1982 och för ABF:s förbundsstyrelse 1980-1982. Hedersdoktor vid Göteborgs universitet 2006. År 2010 gav han ut boken Tankar om politik. Aktuell: Med krönikor i Helsingborgs Dagblad och ständig aktuell som folkbildare i ABF och nykterhetsrörelsen.

Bengt Göransson anländer punktligt till Kulturhuset i centrala Stockholm. I ena handen håller han en tygpåse och tar genast död på myten om sig själv som kulturministern med alla viktiga papper i en Konsumkasse.

– Nej, det var tygpåsar som jag använde mig av. Jag brukade förbereda en påse med relevanta dokument inför varje möte. Jag gillar påsar eftersom de är så flexibla och tänjbara till skillnad från de attacheportföljer som var väldigt populära på åttiotalet. Faran är att det blir en hel del tygpåsar när man som jag hade väldigt många möten, säger Bengt Göransson.

Han blev skol- och kulturminister i Olof Palmes regering 1982. Sedan satt han ytterligare en omgång som socialdemokratisk utbildningsminister åren 1989-1991. De senaste åren har han haft en fri roll som debattör, skribent och flitig föreläsare, inte minst i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm.

– Jag gillar verkligen ABF-huset. Det är ett av de få husen i centrala Stockholm där du bara kan kliva in, utan vare sig passerkort och legitimation. Det är därför många går dit bara för att låna toaletterna, säger Bengt Göransson med ett skratt och slår sig ner vid ett av kaféborden i Teaterbaren.

 

Formad i folkrörelsen

Många förknippar honom starkt med ABF och socialdemokratin, men själv pratar han hellre om hur folkrörelserna formade hans politiska engagemang. Först i nykterhetsrörelsen, där han fortfarande är aktiv, och sedan Folket Husrörelsen, där han var chef för Folkets Husföreningarnas Riksorganisation åren 1971-1982.

– Mitt engagemang, mina kunskaper och mitt nätverk kommer först och främst från folkrörelserna, säger han. Vad vi ofta missar i dag är att alla föreningar behöver en fysisk samlingsplats. De behöver äga lokaler och möbler, inte bara idéer. Det händer något när man har ansvar för en byggnad, till exempel går och plockar fram stolar inför ett möte. Det är då man inser att man är del av något större – ett kollektiv!

Bengt Göransson fick med sig en socialistisk värdegrund med tankar om jämlikhet, demokrati och frihet från barnsben. Pappa tillhörde det socialistiska partiet men följde med Karl Kilbom över till socialdemokratin 1937. Han var ombudsman i Hyresgästföreningen. Mamma var medlem av den socialdemokratiska kvinnoklubben hemma i Älvsjö. Sonen Bengt gick med i IOGT-NTO:s barnverksamhet redan som mycket liten.

– Det var en ovärderlig skola i demokrati, föreningskunskap och mötesteknik. Där lärde jag mig att skriva protokoll och sitta ordföranden för möten. Något som jag till exempel hade stor nytta av när jag var ordförande vid tre socialdemokratiska partikongresser. En bra ordförande ska lyssna till argumentationen, analysera vad som sagts och få ihop begripliga omröstningar. Det är jag ganska duktig på, säger Bengt Göransson och tar en klunk av sin espresso.

 

Reseledare

Från början hade han tänkt sig att bli latin-lärare och på 1950-talet arbetade han som cirkelledare inom nykterhetsrörelsen och ABF. Vad som kanske är mindre känt är att han var reseledare fram till 1960, och under hela sextiotalet var Bengt Göransson ansvarig för Reso Kongresstjänst. En tid som han ser som den allra roligaste under hela sitt yrkesliv.

– Jag har varit gynnad i arbetslivet och har aldrig haft ångest inför att gå till jobbet. En viss oro har jag känt ibland, det är det enda. Alla mina olika uppdrag har varit stimulerande, men det klart att tiden inom resebranschen under sextiotalet var speciell. Det fanns en pionjäranda och det var också då som jag lärde mig att göra affärer, säger Bengt Göransson.

Han ser det som en fördel att ha erfarenhet från näringlivet, och är glad över att aldrig ha tillhört socialdemokratins innersta krets, även om han gick med i SSU som 15-åring betonar Bengt Göransson åter igen sin ideologiska bakgrund inom folkrörelserna.

 

Privatiserat samhälle

På frågan om folkbildningen fortfarande har någon roll i dagens individualiserade samhälle, rättar han mig lite försynt.

– Vi lever inte i ett individualiserat samhälle,- utan ett privatiserat samhälle – det är skillnad! Människor ses inte som medborgare längre, utan som skattebetalare. Vi får ett fattigare samhälle om allt handlar om att ta betalt och kräva service tillbaka. Om man i stället har ett medborgarperspektiv innebär det att man både har rättigheter och skyldigheter, det är en stor skillnad.

Ur ett medborgarperspektiv menar Bengt Göransson att studieförbunden har en viktigare roll än någonsin i dagens samhälle.

– Även om inte så många vet vad folkbildning är i dag behövs studieförbunden som idéburna organisationer. Faran är att även studieförbunden tenderar att bli allt mer av utförare och tillhandahåller det som beställarna vill ha, antingen det är poliker eller skattebetalare. Studiecirkelns trögrörliga form har ett värde i sig, eftersom den ger tid för eftertanke.

 

Fria tyglar för konstnärer

Rollen av utförare och beställare blir extra tydlig inom kulturens område. Bengt Göransson ser kulturpolitikens roll som att sätta ramarna för kulturlivet och sedan ge konstnärerna fria tyglar. Att enbart skapa på beställarnas villkor leder aldrig till nyskapande konst, enligt honom.

– Kulturpolitik ska vara ett organiserat kaos! Jag förstår inte dagens resonemang om att kultur ska vara så himla nyttig. Den ska berika den enskilda, orten och helst hela kommunen. Kultur ska tvärtom kunna vara både oväntad och oönskad. Det är inte säkert att den som läser böcker blir gladare, tvärtom eftersom böcker problematiserar och visar oss den komplicerade verklighet som vi lever i.

 

Bästa kulturministern

Bengt Göransson brukar få omdömet Sveriges bästa kulturminister. Något som han skakar av sig och säger att det beror på att vi ser historien i ett försonande skimmer. Dessutom hade han aldrig ansvar för ett kulturdepartement. Någon recension av den nuvarande och redan kritiserade kulturministern Alice Bah Kuhnke vill han inte ge.

– Jag kan tycka att kritiken är lite orättvis. Hon måste få lite mer tid. Men ett övergripande problem med dagens politik är att vi inte har områdesministrar längre. Med det menar jag ministrar som ansvarar för och utvidgar sitt område, inte begränsar det. I dag har vi en situation där statsministern, finansministern och kanske någon till bestämmer allt, och de övriga blir enbart ”åtgärds-ministrar”.

Det märks att Bengt Göransson trivs med den fria roll han har haft i samhällsdebatten de senaste åren. I förordet till sin korta och koncisa bok Tankar om politik skriver han att nu kan han ”skriva och säga vad han vill eftersom ingen behöver bry sig längre”.

– Ja, jag är ganska nöjd med den formuleringen, medger han.

Men någon ny bok planerar han inte, utan säger: ”Jag har inte fler tankar än så, det får räcka.” Han fortsätter dock att skriva dagsaktuella krönikor i Helsingborgs Dagblad.

– Jag tycker om det begränsade formatet. När jag pratar har jag ofta en tendens att komma in på sidospår, även om jag alltid har koll på början och slutet. Därför är det en rolig utmaning att få sagt allt jag vill säga med 3 000 tecken. Det får räcka med det!

 

Text: Carina Järvenhag

Foto: Anna Molander

 

 

 

Bengt Göranssons tre bästa kulturupplevelser alla kategorier:


• På Göteborgs Stadsteater i en pjäs som var seg och gav mig oro; jag skulle dela ut ett pris från scenen till en skådespelare efteråt. Jag våndades – och så kom plötsligt det där ögonblicket, då hela salongen lyftes flera meter upp i luften, upplevelsen bedövade oss. Tio år senare läste jag Ingmar Glanzelius som skrev: ”Frågar man folk vad de minns av konst, är det alltid ovidkommande bagateller, aldrig helheter och analyser.”

 

• Stig Dagermans Dagsedlar. Han visar att också dagsvers i en tidning kan vara stor litteratur.

 

• Wagners Ringen i Dalhalla – jordens undergång framförd en sommarkväll i ett nedlagt kalkbrott!

 

 

Bengt Göransson om...

 

Föreningsmänniskor:

Positivt: den som följer folkbildaren Winnie Törnqvist som i en dikt låter en föreningspionjär som svar på frågan hur hon hinner med allt säga: ”Det som behöver göras, måste någon göra”. Negativt: den som drar ut på alla möten genom att upprepa vad andra sagt förut.

 

Sociala medier:

Det är alldeles för lätt att trycka på gilla-knappen. Det betyder egentligen ingenting. Jag gör inlägg på Facebook, men jag ”gillar” aldrig någonting. Ett fel vi ofta gör är att missta information för kunskap.

 

Att skriva memoarer:

De kunde lika gärna heta ”när minnet sviker”. Alldeles för ofta handlar memoarer om att lägga saker tillrätta och det intresserar mig inte.

 

 

Bengt Göranssons tre tips till en ny cirkelledare:

 

• Effektiviteten är nyfikenhetens värsta fiende: ”Gör som du blir tillsagd, fråga inte så mycket!” säger man till den nyfikne. Kom då ihåg att världen förändras när den nyfikne frågar Varför?

 

• Ha alltid ordning på början och slutet av sammankomsten – men låt diskussionerna ta tid! Ordförandens avslutning ska om möjligt ge mötesdeltagarna en kick framåt, inte få dem att tänka Äntligen slut!

 

• Var personlig men inte privat, när du framträder.