logo
Alice Bah Kuhnke

Alice Bah Kuhnke – direktör med ideellt hjärta

En medlem en röst. Makt att förändra. För Alice Bah Kuhnke är förening något vackert. Det är demokrati på riktigt. Hennes liv är kantat av ideellt engagemang, från scouterna i barndomens Småland och framåt. Nu är hon generaldirektör på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. En ovan roll för en fritänkare som är van att skjuta från höften med åsikter och infall.

Namn: Alice Bah Kuhnke

Ålder: 42

Bor: Villa i Nacka

Familj: Gift med skådespelaren Johannes Bah Kuhnke. Tre döttrar,
3, 7 och 10 år.

Läser: Rapporter och utredningar.

Vill bli bättre på: Mycket! Att snabbt kunna sammanfatta och dra slutsatser. Hitta kärnan i vad jag läser och hör.

 

Vi ses på ett café i Stockholms city. Efter lite inställt och uppskjutet finns äntligen tid. Klockan 7 på morgonen var Alice förslag i ett sms skickat 05.20 några dagar tidigare. Morgonpigg alltså. Alice Bah Kuhnke håller ett högt tempo genom livet. Några kanske minns henne som programledare för Disneyklubben. Det blev en del tv-jobb på nittiotalet innan karriären tog en annan vändning. Nu följde en rad uppdrag i den idéburna sektorn, Fair Trade, KFUK-KFUM, Svenska kyrkan och den numera nedlagda tankesmedjan Sektor 3. Efter ett mellanspel i näringslivet blev hon för ett år sedan generaldirektör för den statliga myndigheten Ungdomsstyrelsen, som nu har bytt namn till det tungvrickande Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Alice beställer in kaffe Inferno, det starkaste som finns. Hon berättar att steget till statsbyråkratin inte var helt enkelt.

 

– Först kunde jag inte alls se mig själv som just generaldirektör. Det kändes som ett helt annat sorts ledarskap. Men så tänkte jag att jag har ju i stort sett alltid varit chef tidigare och gillar det, så varför inte?

 

Ungdomsfrågor och civilsamhälle ligger nära hennes hjärta. Och knappast någon som mött Alice tvivlar på hennes engagemang. Orden kommer snabbt, tillsammans med gester och skratt. Men här finns också eftertänksamhet och lust att vrida och vända på frågorna. Se saken från flera håll. Så är det med jobbet också. Spännande, utmanande och kanske lite nervöst.

 

– Det gäller ju att jag lyckas. Ansvar och krav du vet…

 

Du lovordar ofta föreningslivet. Men känns inte förening lite mossigt…?

Det är nya tider och människor hittar nya sätt att organisera sig. En instagrambild kan få hundratusen likes, och det kan gälla något viktigt. Men hur åstadkommer vi varaktig förändring i samhället? Där har föreningsdemokratin – med stadgar, årsmöte och val – faktisk en innebörd. Det handlar om alla medlemmars rätt att driva en fråga.

 

Så du tror på föreningslivets framtid?

Absolut. Vi måste anpassa oss när samhället förändras. Men det finns en grund i föreningsengagemanget som jag är beredd att försvara och slåss för. Det behövs också lite mer stolthet och självförtroende i den idéburna sektorn. Och mera debatt om den roll som föreningslivet kan ha nu och framöver.

 

Du har tre döttrar och arbetar själv med ungdomsfrågor. Vad är det viktigaste du som vuxen kan förmedla till barn och ungdomar?

Oj, en stor fråga… Det är att ta vara på livet. Få dem att komma underfund om vad som är viktigt på riktigt. Min man säger att jag är lite morbid, men jag pratar mycket om att leva här och nu, för nuet är det enda vi vet. Den som högaktar nuet gör det bästa av livet. Det är lite sjukt när tioåringar blir stressade för framtiden, av alla val de ska göra och skolor de ska komma in på. En annan sak jag vill säga till barn och ungdomar är att man inte ska gå runt och vara sur i onödan. Att gå omkring och vara sur är inte att ta vara på livet.

 

Du har sagt att du har bestämt dig för att vara samhällsengagerad – ett mycket tydligt och medvetet beslut. Vad kommer det ifrån?

Från min familj. Mina föräldrar var väldigt engagerade i samhällsfrågor. Att tycka, tala och lyssna har alltid uppmuntrats. Jag fick tidigt med mig att världen var mycket större än den lilla by jag växte upp i. Jag hittade också tidigt min kristna tro. Den hade inte mina föräldrar, och det ledde till massor av diskussioner och konflikt, men i en positiv mening.

 

Du har varit friidrottare, vad betyder tävlande för dig?

Jag älskar att tävla. Vi spelade alltid spel hemma. Jag har svårt för att förlora, men har övat mig. Men jag går igång på allt som har med tävlingar att göra.

 

Engagemang och tävlingsinstinkt. Varför inte partipolitik?

På senare tid har jag blivit uppvaktad av i stort sett alla partier. Men jag har aldrig gett mig in i det. Jag tänker att det skulle begränsa mina möjligheter. Kanske är det lite feghet också, för jag beundrar mina vänner som är partipolitiskt engagerade.

 

Du verkar full energi hela tiden. Finns det någon annan sida av dig?

Nej… ingen sådan där mörk hemlig sida. Men det finns en Alice som somnar klockan nio i soffan. Det är av eller på för mig. Och så väljer jag bort mycket. Det är jobbet och mina barn som gäller.

 

Hur är det med otåligheten, orkar du lyssna och vänta in?

Nej, nej… jag orkar inte alls vänta. Det är en av mina dåliga sidor. Men jag skärper mig för mitt tempo är snabbare än vad omgivningen ser. Jag har lärt mig av bitter erfarenhet att vänta in och lyssna.

 

Folkbildning – vilka associationer får du?

Historiska bilder, hur vi har byggt upp vårt land och utbildat vårt folk. Men jag tänker också att folkbildningen i dag måste hävda sin plats, betydelse och status. Det gäller att visa på andra sätt att lära och en annan syn på kunskap än vad som syns i Pisa-undersökningarna. Ni måste bli tuffare, stå på er och driva debatt och diskussion om det här.

 

Har du själv gått studiecirklar?

Ja, många. Senast var det franska på Studiefrämjandet här i Stockholm.

 

Du har fem år framför dig som generaldirektör. Vad vill du ha åstadkommit när du slutar?

Jag vill utveckla myndigheten i alla delar som är kopplat till vårt uppdrag. Vi tar fram mycket bra kunskap och jag vill att vi når ut mycket bredare med den. Om vi lyckas kommer vi att göra större skillnad.

 

 

BRA LEDARSKAP

Så här säger Alice Bah Kuhnke

 

• Grunden i mitt ledarskap är självreflektion. Att jag jobbar med mig själv hela tiden. Jag reflekterar över mitt sätt att vara mot andra, och över de beslut jag fattar.

• Jag sätter upp egna tydliga mål för hur jag vill vara som person, och hur jag vill agera gentemot andra.

• Ledarskapet är inte en kostym jag tar på mig. Det måste vara grundat i hela min person. Jag behöver inte vara privat, men att vara en personlig ledare är avgörande för att lyckas. Men då måste jag själv vara medveten om min personlighet. Vem är jag?

 

Text: Thomas Östlund

Bild: Anna Molander