logo

Kunskap i det fria – utomhuspedagogiken ger möjligheter

Carl von linné insåg det redan på 1700-talet. Att studier utomhus är en källa till kunskap. I dag är hans insikt inte lika gångbar. Utomhuspedagogiken är så gott som frånvarande i utbildningen av lärare, trots att forskningen pekar på att lärande utomhus kan förbättra kunskapsinhämtandet. Det menar Anders Szczepanski, forskare på Linköpings universitet.

Kunskap skaffar du dig bäst i ett klassrum, med en bok framför näsan och en lärare som från katedern förklarar hur allt ligger till. Ett förlegat synsätt, tänker kanske många. Inte alls, det är den rådande uppfattningen om hur lärande ska gå till, menar Anders Szczepanski, föreståndare för Nationellt centrum för utomhuspedagogik (NCU) vid Linköpings universitet.

 

Anders Szczepanski har förberett intervjun med mängder av böcker och artiklar. Alla handlar om olika aspekter av utomhuspedagogik.

 

– Att mäta lärande är svårt, men upp emot tusen vetenskapliga avhandlingar visar att lärande utomhus kan stimulera inlärning, säger han och pekar på några forskningsrön:

 

• En pedagogik som tar alla våra sinnen i anspråk gör lärandet mer fördjupat och kunskaperna mer bestående.

 

• Att vistas utomhus minskar halten av stresshormonet kortisol, vilket ökar koncentrationsförmågan och minneskapaciteten.

 

• Att vara utomhus leder till ökad rörelse, något som stimulerar lärprocesser. En bonus är att fysisk aktivitet är bra för hälsan.

 

Forskningsresultaten är egentligen inte så anmärkningsvärda. De flesta vet av egen erfarenhet att kunskap fastnar lättare om vi både får tänka och göra, eller som Anders Szczepanski uttrycker det, ”att gripa för att begripa”.

 

I många år har han enträget argumenterat för mer utomhuspedagogik i skolan. Han har träffat skolministrar, generaldirektörer, professorer och rektorer. Ändå lyser utomhuspedagogiken i stort sett med sin frånvaro, både på lärarutbildningen och i skolans styrdokument, åtminstone för grundskolan och högre upp.

 

– I Linnés hemland lämnar pedagogerna ogärna klassrummet, suckar han.

Men egentligen är inte lärarna problemet. Det finns högre upp i hierarkin, bland rektorer och på skolmyndigheterna. Resultatet blir ett antal eldsjälar som jobbar på i det tysta, men ingen avgörande förändring på systemnivå.

 

I natur och storstad

Den kanske vanligaste missuppfattningen är att utomhuspedagogik enbart måste ha med natur och friluftsliv att göra. Lärande utomhus kan ske i alla ämnen – och även mitt i en storstad. På NCU finns ett mastersprogram i utomhuspedagogik och kortare valbara fristående kurser för studenterna på lärarutbildningen, med inriktning på exempelvis språk, matematik, biologi och med estetisk inriktning.

 

Den praktiska undervisningen sker allra bäst om olika ämnen och perspektiv integreras, menar Anders Szczepanski. ”Naturkultur” är ett begrepp han gärna använder för att beskriva tankegången.

 

– Vatten kan vara vatten som upplevt fenomen i biologi, religion, kemi och historia. Verkligheten är tvärvetenskaplig, medan skolan ofta är ämnesuppdelad. Här har studieförbunden en stor uppgift, genom att smälta samman natur, kultur och samhälle i bildningsverksamheten.

 

En bra lärare eller ledare måste självklart kunna sitt ämne, men också ha förmåga ge perspektiv och tanketrådar kopplade till hela upplevelsen utomhus.

 

– Gärna ha både bredd och djup. Vara generalist helt enkelt.

 

Ge deltagarna uppdrag

Att integrera utomhuspedagogiska moment i undervisningen är inte svårt och kräver inte en massa utrustning. Det finns många praktiska övningar att inspireras av för den som är intresserad. Det viktiga är att deltagarna får vara aktiva i inlärningsprocessen och att det sker en växelverkan mellan lärande inomhus och utomhus.

 

– Med planering och lite eftertanke går det att skapa fantastiska lärmiljöer alldeles utanför knuten – i en skogsglänta, en stadspark eller vid ett vattendrag.

 

Anders betonar att både utomhusaktiviteter och reflektion behövs. Det ena kan inte utesluta det andra.

 

– Jag vill verkligen inte ”bränna” några böcker, just växelspelet boklig bildning och sinnlig erfarenhet är det centrala.

 

Stort internationellt intresse

Trots motvinden för utomhuspedagogiken i det svenska utbildningssystemet är Anders Szczepanski optimist. Några av hans böcker finns nu översatta till både kinesiska och japanska. Han är nyligen hemkommen från Japan där intresset för utomhuspedagogik är mycket stort. I Singapore har han träffat utbildningsministern och de arton personer på utbildningsministeriet som arbetar med utomhuspedagogik. I Sverige är det svårare. När Anders Szczepanski träffade Jan Björklund, tidigare utbildningsminister och yrkesmilitär, försökte han sig på en liknelse mellan utomhuspedagogik och militärens övningar i fält – skarpt läge i pedagogiken. Responsen var sval.

 

– Vi säger oss vara innovativa i Sverige, men på det här området är det tvärtom.

 

Själv har Anders Szczepanski alltid gillat att vara utomhus. Han växte visserligen upp mitt i Norrköping, men det är somrarna hos mormor på landet och gäddfisket i Bråviken vid sommarstugan som format de ljusaste barndomsminnena. Känslan för naturens mångfald och kulturlandskapets magi är något han vill att nya generationer ska få möjlighet att upptäcka.

 

– Vi svenskar är mer urbana än vi tror och har i stor utsträckning tappat vår relation till naturen. Jag har mött studenter som inte kan skilja mellan gran och tall. Och hur många äger ett par riktiga gummistövlar i dag?

 

Nutidsmänniskors ovana vid naturen och ”bekvämlighetsgenerationens” livsinställning är något som varje utomhuspedagog måste ta med i beräkningen. Anders Szczepanskis råd är enkelt och tydligt:

 

– Torr, varm, mätt och hitta rätt.

 

 

CIRKLAR UTOMHUS – SUSPEKT PÅ ÅTTIOTALET

 

– På åttiotalet uppfattades det som suspekt att ha folkbildning utomhus, säger Leif Kindblom, med ett fyrtioårigt engagemang i Studiefrämjandet och förbundsordförande mellan 1995 och 2009.

 

Studiefrämjandet var föregångare vad gäller folkbildning utomhus, kanske inte förvånande med natur och miljö som profilområden, och med starka band till några av Sveriges stora natur- och friluftsorganisationer.

 

Så småningom förändrades synen och i dag ifrågasätter ingen studiecirklar utomhus – så länge det handlar om lärande och inte rena fritidsaktiviteter.

 

– Jag ser många fördelar med att ha cirklar utomhus. Om man ska studera djurliv eller en biotop, då är det ju en fördel att vara med där det händer! Allt blir konkret och dessutom mera lustfyllt och spännande, säger Leif Kindblom.

 

 

NATURSKOLEFÖRENINGEN VET MER

 

Naturskoleföreningen samlar skolor och enskilda med intresse för utomhuspedagogik. De har tagit fram bokserien Att lära inne ute – med massor av tips och idéer för dig som vill veta mer om utomhuspedagogiska metoder. Böckerna säljs av förlaget Outdoorteaching (www.outdoorteaching.com) som specialiserat sig på utomhuspedagogik.

 

Text: Thomas Östlund