logo

Mårten Blomkvist om ledarskap på film: Mannen vi älskar att hata

Se en film och trimma ditt ledarskap. Det finns mycket att av skräckas och inspireras av. Här ger Mårten Blomkvist, filmskribent i DN, några tips.

Det har gjorts tre filmer om det myteri som 1789 ägde rum på brittiska transportfartyget HMS Bounty.

 

Två skildrar kapten William Bligh som ett sadistiskt svin. En av filmerna vill omvärdera och väcka sympati för Bligh.

 

Gissa vilken som blev en flopp?

 

Det fanns inte mycket intresse för Anthony Hopkins vilsna kapten i The Bounty (1984). Charles Laughtons och Trevor Howards råskinn, från 1935 respektive 1962, är däremot klassiska hatbilder av ledaren som monster. Ve den som står i vägen för Howard: ”jag ska få den mannen att förbanna sin mor för att hon fött honom”.

 

Galna av fåfänga

Ledaren är mannen vi älskar att hata, för att parafrasera en gammal slogan från filmvärlden. De utsätts för många lustmord. Fåfänga och för mycket makt gör dem galna.

 

I Bron över floden Kwai (1957) framstår Alec Guinness överste först som en hjälte, när han i japansk krigsfångenskap trotsar den grymma lägerchefen. Sedan blir han förrädare när han, besatt av vilja att visa japanerna britters överlägsenhet, hjälper fienderna att bygga en bro som kommer att gynna dem i kriget.

 

Samtidigt antyder filmerna att viss hänsynslöshet är beundransvärd. I Wolf (1994) spelar Jack Nicholson tam förläggare som efter ett varulvsbett får välbehövlig rovdjursinstinkt. Det bryska tal George C. Scott framför till trupperna i inledningen till Patton – pansargeneralen (1970) används till och med i amerikansk ledarutbildning: ”Ingen jävel har vunnit ett krig genom att dö för sitt land. Han har vunnit det genom att se till att den andra stackars dumma jäveln dött för sitt land.”

 

Kvinnliga bossar

Även kvinnliga bossar kan svarva till fraser användbara i ledarskap. Som Meryl Streep när en assistent ursäktar sig i Djävulen bär Prada (2006): ”Jag är inte intresserad av detaljerna i din inkompetens”.

 

Andra chefer är mindre direkta men trycker till folk ändå.


I komedin Office space (1999) gör exempelvis Jennifer Aniston en servitris som lydigt bär de femton lustiga knappar och dekaler restaurangen kräver. Formellt rätt, medger chefen. Men det visar en dålig attityd när hon nöjer sig med det minimala.

 

Det är modernt Bligh-ledarskap, det diffusa tyranniet. I Direktören för det hele (2006) för Lars von Trier det till sin yttersta konsekvens. Chefen där står inte ut med konflikter. Alla otrevliga besked skyller han på ”direktören för det hele”. Den direktören är helt påhittad, chefens egen privata kapten Bligh.

 

Text: Mårten Blomkvist