logo
folkbildningspedagogik

Aspekter av folkbildningens pedagogik

Att vara med i en studiecirkel – som ledare eller deltagare – är att ha fokus på ämnet. På det ni gör tillsammans. Intresset och nyfikenheten kommer först. Samtidigt är varje cirkel en del av det som lite högtidligt kallas folkbildning.

Vi har pratat med cirkelledare och spanat i böcker på jakt efter några särdrag i folkbildningens pedagogik. Var för sig är dessa särdrag knappast unika – men tillsammans ger de en bild av folkbildningen, i praktiken.

Folkbildningens pedagogik är

KOMMUNIKATIV

 

Du kan lära dig saker på en massa olika sätt. Läsa böcker, se på teve, gå på föreläsning… Ofta är detta envägskommunikation. Någon berättar och du lyssnar. Inget fel i det, men i studiecirkeln är det sällan så, åtminstone inte hela tiden.

 

Oscar Olsson startade 1902 den första ”moderna” studiecirkeln. Han betonade att folkbildning var ”för folket, genom folket”. Genom folket, alltså, vilket gör deltagarna till medskapare i lärandet. En revolutionerande tanke på den tiden, när prästen och folkskolläraren var auktoriteter att lyssna på och lära av, inte samtala med.

 

Att i samtal låta olika perspektiv brytas mot varandra, att ha respekt för varandras åsikter, att dela med sig av erfarenheter, är numera centrala delar i cirkelns pedagogik. Man kan tillägga att den kommunikativa delen av pedagogiken i sig innebär ett lärande. Ungefär en tredjedel av cirkeldeltagarna säger sig ha blivit bättre på att uttrycka sig genom att delta i cirkeln.

 

Samtalen i en studiecirkel kan ske i ett fysiskt rum, utomhus eller digitalt. Det är mindre väsentligt. Det viktiga är att gruppen tillsammans skapar ett positivt samtalsklimat, där alla känner sig delaktiga. Då kan lärande och utveckling ske.

 

 

Folkbildningens pedagogik är

RELATIONELL


Undersökningar visar att gemenskapen i en cirkel är det som deltagarna uppskattar mest av allt. Många cirkelledare menar att deras viktigaste uppgift är att få till en bra stämning i gruppen. Att balansera och hantera deltagarnas olika roller och förväntningar, är frågor som nästan alla cirkelledare brottas med. Då skadar inte lite kunskap om gruppdynamik. I en del cirklar är ledarens ämneskunskaper viktiga, men i många fall handlar ledarskapet i första hand just om att skapa goda relationer.

 

Varför är det så viktigt med gemenskap i gruppen? För trivseln förstås, men också för lärandet. Alla älskar inte grupparbete, men få kan förneka att vi kan lära av människor runt omkring oss, och att 1+1+1 ofta blir mer än 3.

 

Folkbildningspedagogikens relationella dimension speglar just det faktum att gruppens erfarenheter och kunskap är en central källa till kunskap. Tänkandet känns igen från andra delar av vuxenpedagogiken, men i studiecirkeln är detta synsätt särskilt påtagligt.

 

Många studiecirklar sker i föreningslivet, där medlemmarna lär tillsammans – och lär känna varandra. På så sätt kopplas cirkeldeltagandet till utvecklingen av föreningar och nätverk. Det faktum att många deltagare genom cirklarna fått nya vänner och intressen har kanske inte direkt med lärandet att göra. Men det är en bonus som uppskattas.

 

 

Folkbildningens pedagogik är

REFLEKTERANDE


Vad skiljer bildning från utbildning? I den senaste tidens skoldebatt har begrepp som katederundervisning och pluggskola fått en renässans. Någon ska lära ut något till en annan. Visst går det att lära sig på det sättet, men det är knappast folkbildningens hemmaplan. Här betonas i stället sammanhang och djupare förståelse. Att ställa frågan ”varför?”, att se saker från mer än två håll, fundera över idéer och värderingar… detta är ingredienser i en reflekterande pedagogik.

 

Gunnar Hirdman som var verksam inom ABF uttryckte redan på fyrtiotalet att utbildning ger människan färdigheter, medan bildning ger människan värdighet. Andra har använt begrepp som livsförståelse, insiktsfullhet och helhetssyn för att försöka fånga det andra ledet i ordet folkbildning.

 

Gunnar Sundgren, professor i pedagogik, beskriver skolundervisning som ett alienerat lärande, eftersom lärprocesserna ofta är frikopplade från människans iakttagelser och tolkningar i vardagen. Sundgren menar att detta alienerade lärande inte är särskilt vanligt i studiecirklar, där deltagaren inte bara är mottagare av kunskap, utan medskapare. ”En verkligt förnämlig bildningsprocess uppstår när en människas personliga tolkning utmanas av andras tolkningar”, skriver Sundgren i boken Om folkbildningens innebörder.

 

 

Folkbildningens pedagogik är

LÄRANDE


Studiecirklar kan man ha i alla möjliga ämnen. Även om det inte är fråga om ”skola”, är det inget planlöst lärande.

 

Lite filosofiskt kan man ju hävda att vi människor lär oss hela tiden, från det vi vaknar tills vi somnar. Men cirkeln är ett organiserat lärande. Att varje cirkel ska ha en arbetsplan är ett uttryck för det. Cirkel ska även ha ett mål, men det är deltagarna själv som sätter målet.

 

Lärandet inom folkbildning handlar ofta om kunskaps-sökande för dess egen skull. Det är den enskilda människans nyfikenhet och lust som kommer först. Detta i motsats till vad som ibland kallas ett instrumentellt lärande, som har ett givet syfte – ofta att passa arbetsmarknadens behov. Men det är inte därför människor deltar i cirklar, i all fall är det inte det primära syftet.

 

Undersökningar visar att endast en liten andel av deltagarna anger kunskap för jobbet som skäl för att delta i cirklar. Lärandet är alltså något annat än skolundervisning och kompetensutveckling, i alla fall i folkbildningen.

 

 

Folkbildningens pedagogik är

LUSTFYLLD


Det lustfyllda lärande är ett av studiecirkelns främsta kännetecken. Säkert ligger förklaringen i det faktum att det är frivilligt att delta. Enkelt uttryckt: utan lustfyllt lärande – ingen lust att delta.

Men vad är det då som skapar lust? Folkbildningspedagogikens starka koppling mellan att lära och göra är en aspekt av detta. Det är knappast överraskande att kulturcirklarna hör till de mest populära. Att lära sig – och samtidigt få testa i praktiken, att spela, fota, dreja, sjunga, måla… det är precis vad många vill göra.

 

De olika pedagogiska särdrag vi nämnt tidigare – samtalen och gemenskapen i gruppen, att få reflektera och söka sammanhang, att vara delaktig i planeringen – har säkert också betydelse.

När dessa faktorer sammanfaller, det är kanske då som det lustfyllda lärandet uppstår. Det som gör att många fyller sin fritid med studiecirklar, livet igenom.

 

 

Folkbildningens pedagogik är

DEMOKRATISK


Vad betyder en demokratisk pedagogik? Den förklaring som oftast ges är att deltagarna tillsammans planerar och genomför studierna i cirkeln.

 

Säkert går det inte alltid till så, och det är kanske inte ens vad deltagarna vill. Den som har betalat dyra pengar för att lära sig göra en hemsida vill knappast börja med att planera cirkelns innehåll. Å andra sidan kan delaktighet se ut på olika sätt.

 

Förre kulturministern Bengt Göransson har sagt att ”ett rockband som repar är så nära studiecirkelns grundidé man kan komma.” Kanske kan detta tolkas som en förståelse av vad som faktiskt pågår i alla tusentals musikcirklar i replokalerna. Det handlar inte bara om att lära sig spela. Forskare som följt aktiviteterna i replokaler har visat att deltagarna lär sig planera, organisera, kommunicera, argumentera och kompromissa. Allt detta kan beskrivas som ingredienser i en demokratisk process, som visserligen inte har med politik och val att göra, men som stärker deltagarnas demokratiska kapacitet.

 

I många studiecirklar utövas alltså en form av demokratisk pedagogik – fast deltagarna skulle kanske inte beskriva det med just dessa ord…

 

Text: Thomas Östlund