logo
Gänget som älskar hundar och rallylydnad.

Hundnördar kör rallylydnad

Olika personer i en accepterande grupp – med en sak gemensamt: Kärleken till hundar. Cirkelns Daniel Forsberg hälsade på hos Vadstena Brukshundklubb och studiecirkeln i rallylydnad.

 

Jag och min fotograf Pernilla är först att anlända till klubbområdet denna höstmörka och synnerligen vindpinade fredagkväll. Man undrar – vad driver människor att springa runt här i kylan med sina jyckar, i stället för att fredagsmysa hemma i värmen med tacos och Doobidoo?

Svaret kommer snärtigt och omgående när cirkelledaren Ann Lönnkvist dyker upp, full av energi och med ett stort leende på läpparna.

– Vi hundmänniskor är nog lite korkade – lite speciella! Det är inte många som frivilligt skulle tillbringa varje veckoslut här ute i becksvärtan och blåsten, skrattar hon.

 

Snart har ytterligare sju hundintresserade kvinnor anlänt och vi tar plats i klubbstugans oxblodsfärgade soffgrupp. Kaffet är kvickt bryggt och de frysta citronmuffinsen får nöja sig med en snabbvisit i mikron för nu ska det pratas hundar och gruppdynamik – något som alla i gruppen är märkbart ivriga att påbörja.

En av storheterna med en studiecirkel är att man, oavsett ämne, lär av varandra och utvecklas mot ett gemensamt mål. I hela paketet ingår förstås att hantera varandras likheter och olikheter inom gruppen. Studiecirkeln i rallylydnad har pågått sedan i våras. Ann är nyutbildad cirkelledare och yngst i gruppen med sina 25 år. Varje fredag träffas de under hennes ledning för att lära sig mer med sina hundar. Ingen förkunskap krävs och alla hundraser är välkomna.

 

Ni är bara tjejer i gruppen. Var är killarna?

Gunilla: Rallylydnad har tyvärr fått lite av en töntstämpel. Det är inte så macho precis. Killarna är mer intresserade av bruksdelen med spår, sök och skydd. Överlag är annars könsfördelningen jämn i klubben.

Agneta: Vi tjejer har nog lättare för att agera känslomässigt, bjuda på oss själva, använda kroppsspråket, locka med godis och prata peppande med hundarna.

 

Hur lika är ni varandra?

Ann: Alla har vi en gemensam kärlek till hundar och friluftsliv även om vi i övrigt har olika erfarenheter.

Agneta: Vi är väldigt olika som personer men vi är en accepterande grupp.

Viveca: Vi är alla konstruktiva och vet att det finns flera sätt att arbeta på. Var och en bestämmer hur man vill jobba med just sin hund.

 

Hur hanterar ni konflikter?

Agneta: Vi har väldigt få konflikter trots att vissa av oss har stark vilja. Men om någon är elak mot sin hund säger man till.

Ann: I hundvärlden fungerar det så att blir det en konflikt lyssnar man. Sen skiter man i vad den andre har sagt och gör som man själv vill ändå.

Viveca: Vi är inte konflikträdda, men om man tycker annorlunda tar man sin hund och går bort en sväng.

Gunilla: Man jobbar ju med sin egen hund och behöver inte samarbeta med andra om man inte vill.

 

Ger ni varandra feedback?

Ann: Som ledare är jag noga med att ge alla personlig feedback. Jag är helt ärlig och det verkar uppskattas. Vi har också gått Studiefrämjandets kurs Medlemsmodellen och lärt oss mycket om grupputveckling.

Agneta: Ann är väldigt duktig och mer pedagogisk än hon själv anar.

Gunilla: Vi har lätt för att ge varandra både beröm och kritik och för mig klickade det direkt att komma in som ny i gruppen.

 

Har ni några medvetna eller omedvetna gruppkoder?

Titti: Den här cirkeln är öppen och då är det inte livsviktigt att komma i tid. Vid en schemalagd kurs är det annorlunda.

Agneta: Det är en oskriven regel att alla hjälper till att plocka ut och in utrustningen.

Ann: Det är viktigt att alla vill vara här för att träna. Och ingen behöver ha snygga kläder eller makeup.

 

Rallylydnad är ju en tävling. Hur tävlingsinriktade är ni gentemot varandra?

Ann: Visst tävlar vi, men det är inte det viktigaste.

Agneta: Jag är en grym tävlingsmänniska men hoppas aldrig att det ska gå dåligt för någon annan.

Anette: Det ska vara kul även om inte resultatet blir perfekt. Samspelet med min egen hund är det absolut viktigaste.

Anna: Jag känner att jag har misslyckats om inte hunden har kul.

 

Hur mycket betyder gruppgemenskapen för er?

Ann: Den betyder mycket, men vi träffas inte privat. Det blir här och på Facebook.

Anette: Vi har inte tid att umgås utanför cirkeln, men när vi ses här har vi jätteroligt ihop.

 

Är myten sann att hundmänniskor är en aning speciella?

Gunilla: Ja, vem skulle gå upp klockan tre en lördagsmorgon och åka 130 mil för en parning?

Agneta: Vi är lite nördiga. Att vara här sena kvällar i ösregn och springa omkring med skinka i handen pallar nog inte många.

Viveca: Nördigheten ligger i att vi har ett passionerat hundintresse.

Ann: Inte många skulle vilja komma hit till mörkret och grisa ner sig. Ösregnar det är vi här, skiner solen är vi här, dör vi är vi här. Vi är alltid här!

RALLYLYDNAD

Rallylydnad är en av Svenska Brukshundklubbens tävlingsgrenar. Genom glädje, kommunikation och samarbete ska hund och förare ta sig igenom en rallylydnadsbana. Rally i namnet betyder inte att det ska gå fort utan att hunden ”kör” en bana enligt ”kartläsarens”, förarens, anvisningar. Anvisningarna finns på skyltar med ca 3-5 meters avstånd som både visar vägen och vad som ska genomföras.
Alla hundar och raser kan träna rallylydnad. Källa: Svenska Brukshundklubben.

 

VADSTENA BRUKSHUNDKLUBB

Vadstena Brukshundklubb som har verksamhet i västra Östergötland bildades 1969. Klubben har cirka 140 medlemmar och samarbetar med Studiefrämjandet. De arrangerar kurser och tävlingar i bland annat lydnad, spår, sök och rallylydnad.

 

Text: Daniel Forsberg 

Foto: Pernilla Andersson