logo
Benke Rydman
Benke Rydman repeterar Nötknäpparen på Dansens hus

BENKE RYDMAN – från bugg via bounce till nötknäpparen

Satsa på att ha kul! Det är Benke Rydmans råd till alla unga dansare. Med streetdansgruppen Bounce och en rad spektakulära uppsättningar har han skakat om den svenska dansscenen – och definitivt bidragit till att bredda intresset för dansen som konstform. För Benkes egen del började det på åttiotalet med en buggkurs i hemstaden Västerås.

Namn: Fredrik Rydman, men Benke är namnet som de flesta använder, även han själv. Ålder: 42 Gör: Koreograf och regissör Bor: Villa i Älvsjö söder om Stockholm. Familj: Fru, två döttrar och en son på 5 månader. Gillar: Pendlingen mellan total relax och extremt hårt arbete. Aldrig mitt emellan. Och så gillar jag mat och vin! Ogillar: Negativitet. Med en positiv grundinställning kan du lyfta dig själv och andra.

Cirkeln hamnar mitt i repetitionerna av den klassiska baletten Nötknäpparen på Dansens hus i Stockholm. Det är en månad till premiär och ett engagerat meningsutbyte pågår mitt på scenen. Diskussionen gäller finalens scenografi, med svarta vinylband hängande från taket. Hur många? Hur breda? Finns det plats för dansarna? Inget lämnas åt slumpen. Allt för att uppnå den effekt som regissören Benke Rydman eftersträvar. Energin och intensiteten går inte att ta miste på, varken i rösten eller i kroppsspråket.

 

– Vi kom i alla fall en bra bit på väg, nu tar vi lunch, sammanfattar scenografen Lehna Edwall Velander efter en halvtimmes diskuterande.

 

När Benke Rydman sätter upp Nötknäpparen, gör han det naturligtvis helt och hållet på sitt eget sätt. Med en blandning av dansstilar, spektakulära effekter och musikaliska infall. Tjajkovskijs musik kompletteras här med nyskrivet av Danny Saucedo och Anna Ternheim.

 

– Det är en ganska värdelös saga egentligen, men med fantastisk musik. Jag har försökt vara som ett barn när jag berättar historien. Se världen med barns ögon, med mycket fantasi, det är kul och händer knasiga grejer, men ändå med ett allvar i botten.

 

”Kom och dansa”

Det är inte första gången publiken får möta Benke Rydmans egensinniga koreografi. Han har haft stora framgångar med Gökboet, Svansjön och nu senast dansnumret Grey People som mellanakt i en av delfinalerna till Eurovision Song Contest i Stockholm. Här gestaltades flyktingarnas situation på ett sätt som rörde många till tårar. Samma tema återkommer i Nötknäpparen, men nu med utsatta barn i fokus.

 

Medan Benke i högt tempo skyfflar in kycklingsallad berättar han hur hans eget dansintresse startade. Det var när musikläraren på Rösegårdsskolan hemma i Västerås spanade in honom på en lektion där eleverna skulle pröva att bugga.

 

– Hon såg mig och sa direkt ”vi har buggkurs på måndagar, kom och var med”.

 

Den första kursen ledde snabbt vidare in i dansvärlden. I tio år, fram till han var tjugo, höll Benke på med tävlingsdans. När hans danspartner sade adjö och försvann till Balettakademien i Stockholm stod Benke inför ett vägval. Året efter sökte han själv in. Det slutade med att hon hoppade av, medan han fortsatte.

 

Kompisgäng blev Bounce

Mest känd för allmänheten är Benke Rydman som en av grundarna av streetdansgruppen Bounce. Gruppen bildades 1997 med ett kompisgäng unga dansare, utan större tankar på framgång och karriär. Benke hade just varit i Los Angeles och fått inspiration av nya dansstilar som locking och popping.

 

– Vi hade olika influenser och ville bara träffas och dansa. Vi tränade hur mycket som helst och körde järnet. Kom ihåg att det här var före Youtube, det var svårt att få inspiration, annat än genom att resa och att träffas.

 

Efter de första trevande framträdandena märkte gruppen att det gick bra. Folk som aldrig tidigare kunnat tänka sig att se en dansföreställning kom, och gillade vad de såg. På bara några år etablerades Bounce som ett av Sveriges mest framgångsrika danskompanier.

 

Gruppen upplöstes i april 2010. Deras sista föreställning The Last Bounce fyllde Globen hela fem gånger.

 

Se till att ha roligt

Benke minns den första tiden i Bounce med ord som glädje, lust och kreativitet. Det finns många dansgrupper i Studiefrämjandet och just glädjen är det han främst vill skicka med till unga dansare.

 

– Se till att ha roligt! Och tänk på att alla ska få vara med, att alla i en grupp kan bidra med något. Vill ni utmana er så skapa egen koreografi, gärna i form av en berättelse, med en början, en mitt eller ett slut. Ni kommer att upptäcka vad spännande det är att få till en helhet med dans, kläder, musik, ljus och scenografi.

 

Man anar att Benke ibland längtar tillbaka till den första tiden med Bounce. Med framgången följer höga förväntningar. Balansen mellan glädje/lust och krav/prestation kan vara svår. Särskilt i professionella sammanhang där man får räkna med att bli bedömd – både av kritiker och publik. Att som i dansnumret Grey People under Eurovision föra fram dagsaktuella politiska budskap är riskfyllt.

 

– Det är lätt att bli övertydlig och att publiken tänker ”okej det räcker nu, vi fattar vad du vill säga”.

 

Samtidigt väjer Benke inte för politiska teman. Han vill både underhålla, och få publiken att reflektera över världens tillstånd.

 

– Alla orättvisor provocerar mig.

 

Någon måste bestämma

Efter svåra problem med diskbråck har Benke tvingats avsluta sin egen danskarriär, för att helt ägna sig åt regi och koreografi. En svår omställning, men nu har han växt in i sin nya roll, även om hans inställning till ledarskap är lite kluven.

 

– Vi hade ingen ledare i Bounce och det gick bra.

 

Ändå är det ingen tvekan om att Benke vet vad han vill med sina föreställningar. Men om någon vill något annat är han beredd att lyssna och testa. Stänger inga dörrar utan skäl.

 

– Till slut måste någon bestämma och säga ”nu gör vi så här”. Men även när jag jobbar professionellt måste jag få alla att känna att de kan påverka. Då får alla en känsla av att ”det här har jag varit med och skapat” och resultatet blir mycket bättre.

 

Benke hoppas att Nötknäpparen i hans tappning ska väcka tankar om barns utsatthet. Han medger samtidigt att det inte alltid är enkelt att leva som man lär.

 

– Det är lite patetiskt att jag gör en föreställning om att vara närvarande med sina barn, samtidigt som jag själv jobbar så mycket. Jag älskar mitt jobb och jag älskar min familj. Båda är lika viktiga, säger han men korrigerar sig efter en sekund.

 

– Nej förresten, så klart att familjen är viktigast…

 

 

3 INSPIRATIONSKÄLLOR

Koreografen Mats Ek.

Regissören Alexander Mörk Eidem.

Musik i alla former.

 

3 FAVORITER 

En bok: Den hemliga historien av Donna Tartt. Inte så spännande, men lätt att leva sig in i.

En film: Pulp Fiction.
En låt: Allt av The Clash.

 

OM DANSENS HUS

Nordens största scen för samtida danskonst. Ligger vid Norra Bantorget i Stockholm.

Bildades 1991 som en stiftelse där bland annat Riksteatern och Kungliga Operan ingår.

Nötknäpparen hade premiär 8 september
och spelas under hösten.

 

Text: Thomas Östlund

Bild: Anna Molander