logo
Alexej Manvelov
Alexej Manvelov började sin skådespelarbana i Studiefrämjandet

Närbild: Alexej Manvelov – ”ryssjäveln” som blev proffsskådis

Första rollen var i en långfilm som gjordes av ungdomar på Studiefrämjandet.
Nu, sju år senare, är Alexej Manvelov aktuell som en av nyckelkaraktärerna i bioaktuella Tommy. Att våga spela på sitt känsloregister är hans bästa tips till dig som står på scen.

Namn: Alexej Manvelov

Ålder: 32

Bor: Stockholm

Familj: Mamma, pappa, halvsyster och en egenvald familj av vänner.

Aktuell: I rollen som Matte i filmen Tommy.

Yrke: Skådespelare, student, byggarbetare.

Intressen (förutom film och teater): Nanoteknologi och kvantfysik, beteendevetenskap.

Inspirationskälla: Min mamma, men också andra som jag möter i mitt liv.

 

Efter att ha medverkat i ett trettiotal produktioner inom både film och teater, de flesta obetalda roller, har Alexej Manvelovs tuffa skådespelartillvaro med mycket jobb och kass ekonomi fått sig en rejäl skjuts i rätt riktning. Han är just nu aktuell som en av nyckelkaraktärerna i nya dramathrillern Tommy av Tarik Saleh med premiär i mars.

 

– Det är både nervöst och fantastiskt. Att spela karaktären Matte, en kille från den undre världen, är en jättestor grej för mig, säger Alexej.

 

Filmen Tommy handlar om Estelle, som återvänder till Sverige efter ett år i landsflykt sedan hennes pojkvän utfört ett av de största rånen i svensk historia. Hemlighetsmakeriet kring filmen är stort. Huvudrollen spelas av Moa Gammel och förutom Alexej Manvelov syns kända ansikten som Ola Rapace, Lykke Li och Johan Rabaeus i andra roller.

 

Inspelningarna var spännande, berättar Alexej.

 

– I Luleå höll vi till i en läskig militäranläggning från andra världskriget i flera veckor.

 

För att få den rätta känslan av ångest och uppgivenhet som han sökte åkte han ut till Stockholmsförorten Husby och lyssnade och iakttog människor på en kvarterskrog.

 

– Det är ju inte nödvändigt att jobba så här, men de här influenserna utifrån kan göra att jag senare får en impuls som gör att jag kan få karaktären att kännas mer äkta, säger han.

 

Fick upp ögonen

Det var för sju år sedan som Alexej fick upp ögonen för skådespeleri på allvar.

 

– En kompis fick reda på att en grupp ungdomar på Studiefrämjandet höll på att göra en film, säger han.

 

Långfilmen Soundcheck regisserades av Victor Danell, som varit elev på Studiefrämjandets film- och musikgymnasium i Norrköping och delar av filmarbetet gjordes som studiecirklar. Det kom att bli startskottet för Alexej. Filmen gav mersmak och sedan dess har han gått på auditions och tillvaron har kommit att handla allt mer om teater och film. Men någon officiell skådespelarutbildning har Alexej inte. Förutom estetiskt program på gymnasiet är han i princip självlärd.

 

– Att arbeta mycket har varit min bästa skola, man utvecklas med varje produktion, säger han.

Men det är inte nödvändigt att medverka i professionella produktioner för att bli bättre, tycker han. Ibland tackar han nej till välbetalda reklamjobb till förmån för obetalda, bara för att de senare verkar mer utvecklande.

 

Skurk och invandrare

Alexej blir ofta tillfrågad att spela klassiska ”skurkroller”. Han har bland annat spelat gangster i thrillern Studio Sex. Det här med att placeras i fack på grund av utseende eller ursprung har Alexej stora problem med. Särskilt att bli kategoriserad som invandrarkille.

 

Förklaringen går att finna i hans barndom i Ryssland och på svenska landsbygden. Redan som liten var han annorlunda, mamman är ryska men pappan är kurd från Syrien. Alexej var mörkare än de flesta andra barn i Moskva. Han var tio år när familjen flyttade därifrån till Sverige. Tanken var att Alexej skulle få en trygg uppväxt. Han hamnade i Ljungsbro utanför Linköping.

 

– Där mötte jag ännu mer rasism, jag kallades ryssjävel och blev väldigt mobbad i både mellan- och högstadiet, säger han.

 

Vi-och-dom-tänk, som uppstår när vi identifierar oss med en viss grupp, gör oss ingen nytta, menar han. Cheferna mot arbetarna eller tjejerna mot killarna har aldrig varit Alexejs grej. Vi får bara mer distans till andra om vi tänker så, hävdar han. Värderingar och kulturella preferenser plockar han på sig lite varstans. Själv har han fått många influenser av sina vänner från jordens alla hörn och kulturer.

 

– Därför ser jag mig varken som svensk, ryss eller kurd. Jag har ingen nationalitet, jag är män-niska.

 

Styra sin karriär

I jobbet som skådespelare vill han inte heller placeras i ett fack som invandrarkille eller gangster. För att undvika det försöker han att vara disciplinerad och styra sin egen karriär. Det kan innebära att han måste tacka nej ibland. Än så länge harvar han på som halvtidsanställd på ett byggföretag och lägger ner avsevärd tid på den fria teatergruppen Tillsammans.

 

– Vi gör tysk dramatik och jag har spelat allt från fabriksägare i 1800-talets Tyskland till överlevare från andra världskriget, säger han.

 

Någon inkomst därifrån är det inte tal om.

 

– Vi har en repetitionsperiod på tre månader. Det är jättemycket jobb. Skådisarna själva sköter ljud och ljus och allt kringarbete. Jag har ofta fått bygga scen.

 

Gruppen stimulerar lärandet

Tiden med teatergruppen handlar om betydligt mer än att endast stå på scen. Trots det menar Alexej att det ger honom mycket, både yrkesmässigt och som person. Det kollektiva arbetet i gruppen föder vänskapsband samtidigt som det stimulerar lärandet.

 

– Som skådespelare är det viktigt att utvecklas på ett personligt plan också. Själv har jag blivit mindre egoistisk av att vara en del av teater Tillsammans.

 

Att förstå hur alla personer bakom produktionen är delaktiga i processen när en pjäs blir till ger mervärde.

 

– Det finns ingenting som gett mig så mycket tillfredställelse rent själsligt som när man är en del av någonting större, säger han.

 

I vår sätter teater Tillsammans upp pjäsen Jaktscener från nedre Bayern men den här gången hinner inte Alexej vara med på scen. I stället ska han studera teatervetenskap på Stockholms universitet, söka till Scenskolan och så har han några filmjobb på gång som är lite hemliga, utöver halvtidsarbetet på byggföretaget.

 

Har man väl bestämt sig för att bli skådespelare måste man vara beredd på ett obekvämt liv.

 

 

BÄST PÅ SCEN ENLIGT ALEXEJ
Mina tre bästa scenupplevelser (som publik):

• En förlorad generation – röster från den nya arbetslösheten, Dramaten, 2013

• Danskjävlar, Scenkollektivet Potato Potato, 2012

• Jag har inte tid just nu, Spångs orkester, teater Reflexen i Kärrtorp, 2013

 

ALEXEJS GODA RÅD

Tre råd till en amatör som vill bli bättre på scen

 

1. Plocka fram känslorna

De flesta av oss är avtrubbade känslomässigt men som skådespelare är det viktigt att ha känslorna nära ytan. Jag själv var en tuff kille som vägrade prata känslor med min flickvän eller gråta på bio. Men för att vara trovärdig i olika situationer på scen eller framför kameran måste du kunna plocka fram ditt känslo­register. Det här är tidskrävande och kan ta flera år att öva upp.


2. Associera

Läs manuset tills du vet hur du kan göra scenen intressant. Att lära sig repliker med associationsminne är den teknik jag använder. Jag associerar en replik med något eller någon. Associationen kan vara till exempel ”en vän” eller ”blodpudding” men repliken kan vara ”Farmor kommer på besök!” Författarens tanke bakom texten ger nästan alltid ett självklart associationsval om man analyserar texten korrekt.


3. Samma tonart som motspelaren

Fokusera inte så mycket på dig själv på scen utan på dina motspelare. Försök att vara i nuet och fånga energin i rummet. Håll dig på samma våglängd som dina motspelare och kanalisera er energi till-sammans, så att ni spelar era ”instrument” i samma ”tonart”.

 

Text: Maja Lundbäck

Bild: Anna Molander