logo
Tre arr
Sofie Ward, Thomas Johnsson och Johanna Blomberg, tre personer som gärna fixar kulturarrangemang

Sofie, Thomas och Johanna – möt tre kulturarrangörer

Bakom varje konsert, debatt och föreläsning finns arrangörerna. De som planerar, bokar, fixar och håller koll. Inte alltid så glamouröst, men nödvändigt för att något ska hända. Cirkeln stämde träff med tre arrangörer i Studiefrämjandet på musikhuset Perrong 23 i Hässleholm för att höra om deras engagemang och drivkrafter.

Sofie Ward:

MISSLYCKANDET – EN DEL AV SPÄNNINGEN


Några goda råd till blivande arrangörer ger inte Sofie Ward. Det skulle i så fall vara att inget behöver vara perfekt, snarare tvärtom! I tio år har Sofie varit aktiv i Hässleholms Musikforum, enligt henne ”en smått kaotisk förening” som överlevt sedan 1977.

 

Sofie Ward, 27 Bor: Hässleholm Gör: Banken frågade vad jag jobbade och jag vet inte vad jag svarade. Jag gör så himla mycket, mest inom kultur. Är också med i Studiefrämjandets styrelse i Skåne-Blekinge. Bästa arrangemang du besökt: Korrö folkmusikfestival. Det bästa du arrangerat: En konsert här på Perrong 23 med Six String Yada, en folkmusikgrupp från Göteborg.

 

Vad arrangerar du?

Mycket musik. Vi har tjugo spelningar om året här på Perrong 23.

 

Vad är charmen med att arrangera?

De flesta som börjar tycker det är häftigt att ge sig in i musikvärlden. Boka artister, stora högtalare… Perrong 23 startade en gång i tiden för att lokala band skulle få spela, och det är fortfarande viktigt.

 

Handlar allt om musik?

Musiken är viktig men här på Perrongen träffas man och diskuterar allt möjligt. Jag tänker att musiken blir en väg till demokrati. Alla möten skapar ett annat värde, än det som kommer ur högtalarna.

 

Vad får du själv ut av att arrangera?

Oj, jag har gjort det så länge att jag inte kan sluta. Jag har fått med mig så många verktyg. Hålla koll, planera, vara projektledare… I vår förening kan du göra vad du vill, men du måste själv ta tag i det. Det är lite smått kaotiskt, det finns ingen som lär ut, du lär dig genom att göra. Det har jag också gjort.

 

Vad vill publiken ha?

Bra artister, bra ljud, coola ljuseffekter. Och öl! Folk som lyssnar på musik vill ha en ölflaska i handen. Men vi får inte, och vill inte sälja öl. Perrongen ska ju vara för alla. Vi har testat bar med tolv sorters alkoholfri öl. Det fungerade faktiskt.

 

Några råd till blivande arrangörer?

Jag tror inte det hjälper så mycket att ge råd. Du måste själv gå på dina minor och lära av misstagen. Det är också en del av spänningen. Ska jag säga något, så är det att ha koll på vilka tillstånd som behövs. Säkerheten är också viktig.

 

I Hässleholm bor 18 000, vad betyder er verksamhet för stan?

Jättemycket. Det gäller att få kommunen att inse att det vi gör är värt stöd. De har en kostig inställning att allt ska vara professionellt och seriöst. Vi finns ju till för ungdomar och de måste får göra saker på sitt sätt. Vi är inte ute efter att tjäna pengar, men måste ha ett hus och kunna betala artisterna.

 

Vad är viktigast för ett lyckat arrangemang?

Folk måste känna sig välkomna. Det gäller att skapa en välkomnande atmosfär. Inte enkelt, men nyttigt att fundera på för en arrangör.

 

 

Thomas Johnsson:

TILLSAMMANS ÄR EN KRAFTFULL KÄNSLA


Thomas Johnsson har hållit 1 100 föreläsningar i sitt liv. Och han tror att den klassiska föreläsningen har en framtid. Viktigast av allt är inte själva föredraget, utan frågestunden och kaffet efteråt. För nyckeln till ett bra arrangemang är gemenskap och trivsel.

 

Thomas Johnsson, 67 Bor: Hässleholm Gör: Pensionär men jobbar mycket med natur- och miljöfrågor, bilder och föreläsningar. Bästa arrangemang du besökt: En resa med Fältbiologerna till norra Polen i slutet av sextiotalet. Fantastiska ledare. Det bästa du arrangerat: Också en resa. Vi var ett fyrtiotal personer från Göingebygdens Biologiska Förening som reste med buss till Norge. Vi besökte fjällen och fågelbergen på Norges kust. Jag var 35 år och ansvarig för resan. Spännande och lyckat.

 

Varför arrangerar du?

På Facebook presenterar jag mig själv som en lugn typ som mer gillar att skapa och producera än att bara delta och konsumera. Att göra något i en grupp är en kraftfull känsla. Tillsammans med andra har man roligare och lär sig mer. Det är också själva idén med folkbildningen och den gillar jag. Jag tror aldrig jag har gjort ett arrangemang ensam.

 

Vad har du arrangerat?

Jag var till exempel med och startade Skånsk Naturfotofestival här i Hässleholm 2007. Vi hade125 besökare första gången och cirka 1 600 på den senaste festivalen. Sedan har jag arrangerat konferenser och resor och är ofta ute och ger föreläsningar.

 

Vilken är din drivkraft?

Ytterst att skydda naturen och miljön. Det kommer nog från mina föräldrar. Sedan kan man fråga sig, varför vill man bli arrangör? För min del, jag vet inte om det är något fel på mig, men jag gillar att leda människor. Och att skapa trevnad runt ledarskapet.

 

Vad är det som lockar mest med att arrangera?

Jag tycker om att forma strukturer – från idé till verklighet. Att arrangera innebär spänning: Kommer vi att klara det här? Det kan vara nervöst, men är oerhört givande. Om man inte lyckas gäller det att bita i det sura äpplet och komma igen.

 

Du har jobbat mycket med föreläsningar. Har den ”klassiska” föreläsningen någon framtid?

Jag är nu uppe i 1 100 föreläsningar i mitt liv. Det finns fortfarande intresse, även om publiken blir allt äldre. Förra veckan var jag på Munka-Ljungby föreläsningsförening. Jag visade bilder och berättade om Mexico för 120 personer. Och viktigast av allt, det blev kaffe, nybakat och umgänge efteråt. Dialog med publiken betyder mycket. Därför måste det alltid finnas möjlighet att ställa frågor. Just då upplever jag ofta den här härliga känslan av gemenskap.

 

Vad ska man tänka på som arrangör?

Att människor känner sig välkomna och trygga. Att de ska ha roligt, känna gemenskap och kunna utvecklas tillsammans åt något håll.

 

Vad betyder det att det finns så många kulturarrangemang runt om i landet?

Mycket för vår sociala gemenskap! Här i Sverige har vi en förmåga att stänga in oss i våra fina hus, men den sociala delen saknas. Det är helt annat när du kommer ut i världen, där är man duktigare på att träffas i det offentliga rummet, på gator och torg.

 

 

Johanna Blomberg:

VÄRLDEN MÅSTA FÖRÄNDRAS!


Världen snurrar åt fel håll och Johanna Blomberg vill vrida utvecklingen rätt. Klimat, ojämlikhet och konsumtion står på agendan när Johanna och hennes vänner ordnar debatter och manifestationer. Målet är att folk ska bli arga, engagerade och föra ordet vidare.

 

Johanna Blomberg, 63 Bor: Malmö Gör: Är pensionär men jobbar halvtid. Jag är frilansande grafisk formgivare. Är mycket samhällsengagerad, läser, ser på film… Bästa arrangemang du besökt: En kväll med Johan Ehrenberg på Studiefrämjandets Café Planet. Han kom körande i sin elbil och pratade solenergi. Det slutade med att vi alla sjöng ”man ska leva för varandra”. Helt galet roligt. Det bästa du arrangerat: Det senaste vi gjorde, Ta makten över maten, en hel dag i Malmö om matsuveränitet och vår framtida matförsörjning. Jätteviktig fråga!

 

Vad arrangerar du?

Jag är aktiv i Jordens Vänner. Just nu handlar mycket om frihandelsavtalen och vilka effekter de får. Men också mycket om klimatet. Det kan vara debatter, föreläsningar, manifestationer – utomhus och inomhus.

 

Varför håller du på?

Det är roligt och jag har absolut ingen längtan att själv stå på scenen. Jag gillar verkligen inte att prata inför stora grupper.

 

Hur jobbar du?

Vi är ett gäng som hjälps åt. Det är väldigt löst och ledigt. Vi brukar ses hemma hos varandra. Ibland samarbetar vi med Studiefrämjandet som kan hjälpa till med bland annat affischer och att sprida information.

 

Vad är din drivkraft?

Jag brinner för förändring, och då är det bara att gå ut och göra saker. Eller bara och bara… men jag gör det i alla fall. Jag är politiskt engagerad i Vänsterpartiet och orolig för samhällsutvecklingen, både för miljön och för ojämlikheten.

 

Har du något råd till blivande arrangörer?

Fortsätt, även om ni gör misstag. Alla gör misstag och det är bästa sättet att lära sig.

 

Vad är svårast?

Att hitta fram till folk som vill komma. Om man inte har en marknadsföringsbudget är det svårt. Det räcker inte med att bara skicka information till tidningar. Ibland är det också trögt med politiska frågor. Att få folk att lyfta från soffan.

Vad får du ut själv ut av att arrangera?

Samarbetet med de andra i vår grupp. Vi umgås, men behöver inte leverera roliga historier eller se ut på ett visst sätt. Vi har det bra tillsammans för att vi har ett gemensamt mål. Det blir som en livsstil. Ett helt annat sätt att umgås än på vernissage och kalas.

 

Vad vill du ska hända med deltagarna på era arrangemang?

Att de ska bli arga och engagerade! Och föra ordet vidare.

 

Text: Thomas Östlund
Bild: Sven Persson