logo
Föreningsterapi
Kris i föreningen? Kanske dags för lite terapi

Föreningsterapi

Alla föreningar hamnar förr eller senare i en uppförsbacke. Medlemmar hoppar av, pengarna tar slut, mötena går på tomgång… Men var lugn, det går att vända negativa trender. Sjukdomsinsikt är ett första steg. Cirkeln listar några vanliga symptom på föreningskris – och föreslår behandling.

• Medlemsras

Utan medlemmar, ingen förening. Antalet medlemmar går upp och ner i de flesta föreningar, men om medlemskurvan pekar stadigt nedåt måste något göras.

Behandling: Första steget är att ta reda på orsaken. Avhoppare kan ge viktig kunskap. Sök upp och fråga några som lämnat vad de tycker om föreningen. Försök få ärliga svar, lyssna och försvara er inte, utan använd eventuell kritik till att förbättra. Bästa sättet för medlemstillväxt är att ni har bra verksamhet, berättar om vad ni gör och bjuder in nya att delta. Medlemsrekryteringen har också en mer praktisk sida. Hur enkelt är det att bli med i er förening? Får medlemmarna höra något från er? Syns ni på sociala medier?

 

• Möten på tomgång

Styrelsemöten på rutin… gäspiga medlemsmöten… Föreningsmöten på tomgång får den negativa energin att flöda, och kan lätt leda till att folk avstår från nästa möte.

Behandling: Tänk inte bara på mötets innehåll, utan även på formen. Analysera era möten. Att några pratar för mycket och andra inget alls, är en vanlig åkomma. Fyratimmarsmöten där ni grottar ner er i detaljer kan bli plågsamt syrefattiga. Kanske ska ni sätta en sluttid redan innan mötets början?

Gör skillnad på olika möten – eller olika delar av samma möte. När ska ni besluta och när är det läge att tänka fritt och förutsättningslöst? Att hitta en balansgång, där mötena både blir kreativa och disciplinerade, är en utmaning. Försök hitta dit men framför allt, låt inte era möten fortsätta som förut, bara på rutin.

 

• Inga pengar

Brist på pengar gör ingen glad. Det kan komma sig av att ni vill göra mer än vad ni har råd till. Då saknas i alla fall inte idéer! Men det kan också vara ett uttryck för slarv och dålig planering.

Behandling: Egentligen är det ingen större skillnad mellan ekonomin i ett hushåll och i en förening. Inkomster och utgifter måste gå ihop. Du som sett Skuldfällan på teve vet hur det går till. Sanering genom minskade utgifter och ökade inkomster, och så en budget i balans med sikte på framtiden.

När det gäller inkomstsidan finns massor av saker ni kan göra. Loppisar, projektbidrag, lotterier, flashmobs, evenemang av olika slag… Sist men inte minst, försök fixa en bra kassör som håller koll på pengarna.

 

• Idétorka

Ni är ett gäng aktiva som hållit på i många år. Föreningen fungerar, men går på rutin. Förändring behövs, men det mesta har ni ju redan testat förut… Känns detta igen? Då kanske det är dags att tänka och göra nytt!

Behandling: ”Lämna din komfortzon”, och ”tänk utanför boxen”. Ni har säkert hört eller själva sagt just detta. Men handen på hjärtat, vill ni verkligen tänka nytt och friskt? Det innebär ju att säga farväl till det trygga och invanda. Vi människor är inte alltid så förändringsbenägna som vi hoppas och tror.

Om ni nu verkligen vågar er ut på okänd mark finns flera metoder. Den mest klassiska är brainstorming. Bjud in föreningens mest kreativa vildhjärnor och låt dem härja fritt. Släpp fram alla deras idéer utan att avfärda förslagen med ryggmärgen, några går säkert att realisera. Ett annat sätt är att sno goda idéer från andra föreningar. ”Låta er inspireras”, låter kanske bättre.

 

• Lika som bär

Ni har låst in er i er egen föreningsbubbla. Visst är det mysigt när alla beter sig likadant, ser ut på samma sätt och hela tiden håller med varandra. Men hallå, hur kul är det i längden? Och hur lätt är det för andra att komma in i bubblan?

Behandling: Nu pratar vi terapi! Själva grunden i en förening är visserligen människor som delar värderingar eller intressen. Men om likriktningen gått för långt är det självreflektion som gäller: Vilka normer finns hos oss? Och kanske viktigare, hur ser våra osynliga normer ut? Hur behandlar vi varandra i föreningen, och de nya som ”inte är som vi”?

Svara ärligt på dessa frågor och fundera över vad som behöver förändras. Nu är ni mitt uppe i vad som lite pretentiöst kallas ett ”värdegrundsarbete”. En vidgad bubbla kan bli resultatet.

 

• Ingen ställer upp…

”Ingen vill ställa upp och hjälpa till”. Det här är föreningsaktivas mantra för att tala om för resten av världen att de är de sista ideella entusiasterna. Offerkoftan sitter som gjuten och ”allt var bättre förr”.

Behandling: För det första: Att ingen vill ställa upp stämmer inte. Svenskarnas ideella engagemang har inte förändrats nämn- värt de senaste tjugo åren, visar forskningen.

Ofta är det en inre kärna (styrelsen) som suckande gör allt jobb själv. I stället borde de ägna sig åt att ”förpacka” konkreta uppgifter och fundera över vem de kan be om hjälp att utföra dem. Pröva och upptäck att många säger ja till en konkret, avgränsad insats.

Att ha arbetsgrupper i föreningen som involverar fler än styrelsen är en beprövad metod för att dela på arbetsuppgifter. Tänk bara på: Om någon ska ta ansvar krävs att någon släpper ifrån sig ansvar, och därmed makten över hur saker och ting ska göras.

 

• Konflikt

Du som varit med i föreningar ett tag har säkert varit med om konflikter. Långvariga konflikter kan vara förlamande, medan en som ni reder ut kan stärka er. Det gäller alltså att lösa konflikterna och gå vidare.

Behandling: Föreningsdemokratin i sig är ett sätt att lösa konflikter och meningsmotsättningar. Besluten fattas demokratiskt, och att finna sig i majoritetens vilja, hur jobbigt det än är, hör till spelets regler.

Men långt ifrån alla konflikter kan lösas med omröstning. Ett första steg är att analysera konflikten. Några vanliga typer är: sakkonflikt (vi har olika uppfattning om hur något ska göras), rollkonflikt (oklart om vem som gör vad), intressekonflikt (beslut eller mål går emot våra intressen), värderingskonflikt (vi har olika människosyn, moraluppfattning) och beteendekonflikt (människors beteenden går på tvärs och leder till irritation).

Så här kan man i ett första skede fundera över konflikten. För er som vill ha behandling gäller det sedan att läsa på, fråga utomstående om råd och pröva sig fram.

 

Text: Thomas Östlund

Illustration: Ninni Oljemark